CarlT upptäcker golf

Dela med dig av din träning, ditt spel och golfliv! Kalla det blogg eller dagbok, du bestämmer!
CarlT
Inlägg: 47
Blev medlem: 12 okt 2019, 20:36

Hej!

Jag är runt 35 och upptäckte golf (alldeles för) sent. Massor av vänner har spelat genom åren och jag provade som grabb men tyckte då att det gick alldeles för långsamt. Osv. Efter att ha läst en hel del av dagböckerna här inne inser jag att min story är långt ifrån unik. Hur som helst - jag tog en endagskurs som genererade grönt kort i augusti och sögs in i sporten med hull och hår. Min lokala bana är Ingelsta GK, en tolvhålsbana i utkanten av Norrköping. Inte den mest glamourösa klubben men det är gemytlig stämning, finns ofta lediga tider och folk har tålamod och tar sig tid att prata med nybörjare.

Mina första rundor bestod av mycket bolletande i högt högt gräs. Någon gång då och då fick jag dock träff och det blev allt tydligare för mig vad grejen med sporten är. Den där känslan man jagar, ögonblicket då klubban och bollen tillsammans gör som man har tänkt. Så här i retrospekt önskar jag att jag hade börjat skriva dag 1, men jag försöker plita ner en sammanfattning av vad jag har gjort hittills och hur jag tänker framåt i dagsläget.

Efter ett par veckor märkte jag att jag började få lite väl mycket poäng för mina 54 hcp. Tyvärr hade jag då ingen att spela med som hade 36, så jag kunde inte sänka mig. Men jag såg på klubbens hemsida att det var KM på gång, så jag tänkte att det ju är ett gyllene tillfälle att få spela med lite rutinerade rävar och lära mig hur man gör "på riktigt". Sagt och gjort, jag slängde iväg ett mail och frågade om jag fick vara med. Det stod att man var tvungen att ha 36 hcp, men tävlingsledaren lät mig ställa upp i handicapklassen på nåder och på villkor att jag spelade på 36. Det kändes som en utmaning, jag hade aldrig varit i närheten av 36 men vad är det värsta som kan hända? På tävlingsdagen blev jag lottad i en boll med ett par trevliga herrar som var ca 20 respektive 40 år äldre än jag och de var väldigt hjälpsamma. Jag lärde mig mycket under rundans gång och insåg efter ett tag att det nog faktiskt gick över förväntan. När vi lämnade in hade jag skrapat ihop 47 poäng och min första hcp-sänkning var ett faktum. Dessutom resulterade det i en 9:e plats i tävlingen och jag fick komma upp och ta emot ett pris ifrån tävlingsledaren som sade några väl valda ord om att han tyckte jag verkade lätt bäng i huvudet som anmälde mig men att det ju var kul att det gick bra.

Det där gav naturligtvis blodad tand och nu ville jag spela hela tiden. Nackdelen med att bli golfberoende i september är att säsongen i princip är slut. Jag kastade mig i bilen efter jobbet om dagarna och de första veckorna kunde jag få in 12 hål efter jobbet, men vartefter veckorna gick blev det svårare och svårare. Upptäckte att klubben arrangerar öppna torsdags-/lördagsturneringar och började anmäla mig till dessa när jag kunde. Även i dessa gick det över förväntan och jag sänkte mig snart till 34. Nötte vidare och helt plötsligt hade jag 29. Det var i början av november och nu började det bli riktigt knepigt att få till rundor. Fullbokad på helgerna och för mörkt på kvällarna. Det blev lite sporadiska hinkar, chip- och putträning och nån enstaka runda när det var möjligt.

Ingelsta GK har öppet året runt så länge det inte ligger snö på banan. I helgen var det dags för Skinksvingen, en årligen återkommande vintergolftävling där vinnaren får presentkort på julskinka och liknande. Eftersom jag tar alla chanser jag får att slå på den lilla bollen anmälde jag mig. Jag var en av de med högst handicap, i vanlig ordning, men de flesta låg mellan 15 och 25. Dagarna innan var jag inne och kikade på anmälningslistan och upptäckte att ett gäng proffs med hcp <5 hade anmält sig. Ujujuj. Tyckte att jag kände igen namnen också, men tänkte inte mer på det. Dagen efter, på jobbet (som högstadielärare), kommer det fram en kille och frågar om jag ska spela golf i helgen. Det visar sig att det är två grabbar i nian som är proffsen. Läge att inte skämma ut sig, alltså.

På tävlingsdagen blir jag inlottad i samma boll som den ena av dem. Han har 3 i hcp, ska börja på golfgymnasium till hösten och svingar med en kraft som jag bara kan drömma om. Men jag biter ihop och gör mitt bästa. Tar 2 p på första hålet, sen går det uselt hål 2 & 3 och jag streckar båda. Känner irritationen komma smygande men försöker samla mig. På hål 4, en ganska får jag till en bra drive, följer upp med en PW på ~100m som lägger sig ett par meter ifrån hål. Putten sitter. Birdie och 5p och helt plötsligt är jag med igen. Därefter spelar jag stabilt (utifrån mina förutsättningar, dvs ;) ) och tar 2p per hål innan jag lyckas få par på ett par 5-hål som brukar vara riktigt elakt. Händer inte mycket mer bra egentligen, vädret är vidrigt och banan är dränkt i vatten så det är svårt. Sista hålet är ett par 3 som jag sällan går över par på. Den andra eleven, han som inte gick i min boll, har spelat färdigt och kommer och tittar. Jag får lite prestationsångest och treputtar efter att ha missat green med utslaget. Dubbelbogey och lätt rosiga kinder. Men men, det var ju kul att spela i alla fall.

I klubbhuset sitter alla med sina mobiler och jag fattar inte riktigt vad de pysslar med först, sen inser jag att de såklart sitter och uppdaterar resultatlistorna. Jag sitter bredvid en junior som ligger tvåa och frenetiskt trycker på sin telefon. "Näee fan nu kom det in nån Carl!". "Får jag se?" frågar jag. Tydligen gick det bättre än det kändes! 23p och en andraplats! Det var jag inte beredd på. Det känns nästan lite pinsamt, eftersom jag ju får slå så många fler slag än många andra deltagare. Men å andra sidan är det ju inte jag som bestämmer reglerna. Ett presentkort rikare och jäkligt nöjd gled jag igenom McDrive och åkte hem och tände en brasa.

..och här sitter jag nu. Utanför fönstret är det -5 och snön ligger vit. Det blir vackert till jul, visst, men jag vill ju spela golf..

Funderar på vad nästa steg är. Jag tror att jag under vintern ska försöka kartlägga mina järnklubbor och se exakt hur långt jag slår med var och en, för att systematisera mitt spel lite mer. Idag går jag mest på känsla och det funkar säkert en bit, men jag har en förhoppnings/målsättning att ta mig neråt 10 hcp under nästa år och då räcker det nog inte med bara fingerspitzgefühl.

Oavsett vad nästa steg blir så tänkte jag (likt många andra) försöka föra lite dagbok här, mest för min egen skull men du får såklart gärna läsa också, om du har kommit så här långt.
Användarens profilbild
Sandstream
Inlägg: 3155
Blev medlem: 22 jun 2014, 17:53
Ort: Bro Hof

Hej Carl!

Tack för att du delar med dig!

Förstår precis hur du känner, att vilja spela hela tiden.
Har själv hållit på sen 2011 och tar varje chans jag får att komma ut och spela.
Golf är som ett gift! :)
MaxP
Inlägg: 4671
Blev medlem: 11 maj 2014, 22:05
Kontakt:

Välkommen till forumet Carl!
Användarens profilbild
svingit
Inlägg: 882
Blev medlem: 29 dec 2016, 13:42
Ort: Knivsta
Kontakt:

Välkommen Carl!
WITB 2021
Thriver: Morsh Golf 2 Wood 10.5*
Järn: Mizuno JPX 921 Tour (5-PW)
Wedge: Mizuno JPX 921 Tour 50*
Putter: Maxfli Tad Moore TM-S9
Användarens profilbild
JohanAdministratör
Site Admin
Inlägg: 4196
Blev medlem: 02 maj 2014, 13:05

Välkommen!
Om du har några funderingar är forumet ett toppenställe att få hjälp på..


Skickat från min iPhone med Svensktgolfforum
CarlT
Inlägg: 47
Blev medlem: 12 okt 2019, 20:36

Tack för välkomnandet!

Idag hade mina föräldrar besök av en gammal vän och golfare. Pappa tog grönt kort samtidigt som jag, medan den andra herren började lira på tidigt 80-tal. Vädret lämnade en del att önska. 3 grader och snålblåst, med ett lätt regn som gled in efter tredje hålet. Men man kan inte klaga när det går att spela golf i december! Allt är bättre än inget. Banan var rejält vattnig och lägesförbättring utnyttjades flitigt. Ganska häftigt att se hur mycket större vattenhindren faktiskt blir när vädret har varit så här under en längre tid (och guld att de röda pinnarna helt plötsligt står mitt i vattnet, så att man får flytta bollen utan plikt!).

Spelmässigt kändes dagen som en total katastrof, men efter att pinnarna räknats ihop skrapade jag ändå ihop 20p på 12 hål. Långt ifrån bra, men förutsättningarna var inte heller optimala. Tyvärr klantade jag bort en massa slag på slarv. Dåliga utslag och duffade transportslag var dagens melodi. Puttandet däremot funkade bättre än någonsin. Jag bytte putter i oktober och det har gjort en enorm skillnad. Den förra skulle enligt min medspelare på KM "knappt duga till minigolf". Har aldrig varit någon materialspelare i andra sporter jag har utövat, men här får jag erkänna att det nog faktiskt spelar viss roll - det är som natt och dag att putta med den här. Och då är det inte ens någon "bra", dyr, fancy putter.

Bild

Ungefär så här såg det ut. Brr. Men in med några pinnar i brasan och kanske en liten whiskypinne på det så infinner sig nog lördagskänslan.
Användarens profilbild
JohanAdministratör
Site Admin
Inlägg: 4196
Blev medlem: 02 maj 2014, 13:05

Starkt att spela så här års!


Skickat från min iPhone med Svensktgolfforum
CarlT
Inlägg: 47
Blev medlem: 12 okt 2019, 20:36

JohanAdministratör skrev:Starkt att spela så här års!


Skickat från min iPhone med Svensktgolfforum
Tack! Men det var mest tungt Bild.. tog en runda på söndagen också och spelade uruselt. Kylan stör inte egentligen, men när det regnar också är det mindre kul. Sista tre hålen gick okej med bogey-par-par, där särskilt det näst sista hålet var kul. Brände utslaget totalt, kom 30 m kanske och lyckades ändå rädda par. Märkligt nog hade jag 23 p när jag räknade ihop poängen på slutet, men känslan var ändå ”fyfan vilken skit” när jag satte mig i bilen. Allt kändes snett och vint utom puttningen som har funkat oförtjänt bra ett tag nu.

I helgen blir det på det igen om det inte börjar snöa.

En fråga: Det känns som att jag inte gör helt rätt med järnklubborna. Jag vet inte exakt, men det känns som jag slår ungefär lika långt med J5-J8, men det är inte särskilt långt. 100 m kanske. Dessutom slår jag bollen väldigt högt. Hur gör jag för att få en mer framåtsyftande boll? En lägre bollbana borde ge mer längd, eller?


Skickat från min iPhone med Tapatalk
CarlT
Inlägg: 47
Blev medlem: 12 okt 2019, 20:36

Bokade in en runda med pappa imorgon, så jag gav mig för säkerhets skull ut på en idag med. Lite mer stabila utslag och träfemman funkade hjälpligt som andraslag på de längre hålen. Provade lite olika justeringar på slagen med järnklubborna och mot slutet hittade jag en metod som fungerade någorlunda. Ska försöka göra likadant imorgon och hoppas att det inte bara var tur.

Dagens skönaste var en 8metersputt på en green där det lutar massor åt alla möjliga håll. Spelade den nästan i en rät vinkel mot hålet från där jag stod och bollen rullade i formen av ett C, den såg helt perfekt ut.. tills den naturligtvis stannade 1 cm ifrån. Jag läste någonstans (eller var det Phil som sa det i Secrets of the Short Game?) att amatörer nästan aldrig riktigt respekterar lutningen och tar tillräcklig höjd för den. Försöker att tänka på det varje gång och siktar sedan lite snedare än jag hade tänkt från början. Hittills har det hjälpt en hel del!

Allt som allt kändes det oerhört mycket bättre än förra helgen. Efter de rundorna började jag fundera på om det verkligen är golf jag ska hålla på med.

Bild


Skickat från min iPhone med Tapatalk
CarlT
Inlägg: 47
Blev medlem: 12 okt 2019, 20:36

Ännu en härlig dag med plusgrader och det innebar naturligtvis en runda golf. Jag var på rangen rätt tidigt och slog mig igenom hela bagen. Väl värt tidsinvesteringen. Hittade järnträffen och allt kändes rätt stabilt. Par på första hålet, par 3. Sen, på andra hålet som är ett par 4 sade jag till farsan att det här är nog det hål jag har gjort flest birdies på. Tjongade på en hygglig drive och såg ut att ha ungefär en järnnia till hålet. Så här nära var jag min första eagle (min boll närmast kameran):

Bild

När jag även nästan var framme på green på tredje slaget på hål 3 (par 5) kom hjärnspökena. ”Fan, det här kanske är rundan då jag går runt på banans par!”. Det var det inte. Helt plötsligt kunde jag inte pitcha, vilket tidigare har varit en av mina bästa grenar. Först shankade jag mig ner i en bunker, sen fick jag nån idiotträff som gick nästan rakt åt höger (dvs åt helvete). Dubbelbogey och mina förhoppningar grusades lika snabbt som de hade uppstått. Därefter gick det ungefär som vanligt. Något bra hål här, en genomklappning där. Men ändå en bra känsla överlag - mycket som har strulat de senaste rundorna fungerade kalasbra idag. Framförallt var det trevligt att få tuta runt ett varv i lugn och ro med pappa, som tillbringar vinterhalvåret i Spanien men är hemma över jul.

Måste investera i ett par nya skor när mellandagsrean drar igång. Sulan har släppt på den ena så jag går runt med plastpåsar över strumporna. Dessutom hinner de inte riktigt torka över natten så de var fuktiga redan från början.

Nåväl, en hel del positiva saker att ta med till morgondagens runda. Idag spelade jag på mitt handicap och det kunde ha gått avsevärt mycket bättre om jag hade tagit ett andetag till innan många av slagen. Ska försöka komma ihåg det imorgon.

Bild


Skickat från min iPhone med Tapatalk
Skriv svar