2016-04-08 - 2016-04-10 - Masters-helg i Falkenberg
Som lite av en tradition spenderades Masters-helgen i Falkenberg tillsammans med en golfande kompis och delvis även hans två bröder. Tanken var initialt att vi skulle spelat golf och följt tävlingen på tv kvällstid alla fyra dagarna, men på grund av våra skolscheman fick det bli en 2,5-dagars istället. Gott nog.
Fredag och det vankades 27 hål på Björnhults GK. Jag var glad och energisk över det som skulle bli en riktigt bra golfhelg, så jag glömde nästan fokusera på mitt eget spel - och det syntes i scorekortet. Första 18 innehöll en mix av märkliga wedgeslag, ett antal riktigt grova duffar och en driver som inte ens ville förbi damtee. Kaosartat var ordet. Det rann iväg förbi 100 slag, en gräns man hoppats slippa korsa över huvudtaget den här säsongen...
Nästa nio fick vi sällskap av kompisens två bröder. För min del gick det inte bättre då, men det var kul ändå. Som någons signatur säger, att en dålig dag på golfbanan är bättre än en bra dag på jobbet.
Kvällen avslutades givetvis framför Masters och vad är bättre efter en lång och intensiv dag än en flottig kebabpizza och några kalla?
Lördag och nya friska tag! Idag ska jag spela fokuserat och noggrant, tänker jag när jag kliver upp ur bäddsoffan. Banan för dagens 36 planerade hål var Ullared-Flädje GK, en bana vars karaktär jag gillar väldigt mycket, även om den inte är något spektakulärt egentligen. Det är en blandning av toksmala skogshål med trädridå längs båda sidor och några öppna hål med kalhyggen på sidorna, samt några mot slutet som är mer av fältkaraktär. Skicket är aldrig något att hänga i julgranen, men jag gillar den trots det.
Under rundans gång märker jag att något från gårdagen som jag främst trodde berodde på dåligt fokus och taskiga svingar hänger kvar, att jag skickar massor av järnslag direkt ut vänster med en kraftig hookspinn. Idag kändes svingen fin och bollträffen allt bättre, men ändå kom dessa märkliga hookar. I några veckors tid har jag känt att järnen, i synnerhet 6-8, var otroligt tunga i tån och hela tiden ville stänga sig i händerna på mig nere vid bollen. Jag rådfrågade en kompis som jobbar med custom fitting om detta och han sa att det var vanligt att man kände så om man har klubbor som är för upright för ens adressering och eventuellt även för ens impact. Han hade noterat detta på mina slag senast vi spelade i simulatorn, att det nog var så att jag behövde bocka järnen någon eller några grader flat. Detta problem blev allt starkare ju mer jag spelade och till slut kunde jag inte ens hålla bladet öppet om jag så försökte greppa det som om det nästan vore en wedge på väg att genomföra ett sandslag. Balansen i klubbhuvudet var helt enkelt mycket märkligt framtung och detta resulterade i stängt blad vid impact (vi filmade och fick det bekräftat) och snaphooksen avlöste varandra mest hela tiden. Inte mycket att göra åt det nu, tänkte jag och gjorde mitt bästa för att lösa situationen. Det visade sig att om jag klappade på bollen rejält, d.v.s så nära en fullsving man kommer utan att svinga över sin förmåga, så avtog problemet litegrann. Jag antar att det har med skaftets bend att göra?
Anyway. Vi spelade på och jag lyckades äntligen bryta 100-gränsen i alla fall även om scoren var långt ifrån mitt handicap på 15,1 (par 70 dessutom). Närspelet började sitta och puttingen var nu riktigt bra. Tror jag puttade 34 puttar den rundan.
Efter en stärkande pytt i panna med ägg och rödbetor och lite välbehövlig vila på restaurangens terass, var det dags för 18 hål till. Nu anslöt lillebrorsan från kvällen innan också. Den rundan var likvärdig den första med fin putting och skapligt närspel. Drivern hade börjat samarbeta och från tee låg jag ofta bra till, men förstörde det med hookade järnslag på andraslaget oftare än inte. Plikten efter borttappad skogsboll gjorde sitt för scoren, som igen hamnade strax under hundringen efter att ha hålat ut på artonde strax före solnedgången.
Söndag och sista dagen för helgen. Dags för kompisens hemmabana Björnhults GK igen. Kroppen började kännas allt mer stel efter 63 spelade golfhål och det krävdes några hinkar och lite stretching innan man kände sig redo igen. Jag hade, stelheten till trots, hittat mitt spel och jag limmade flera wedgar runt greenerna för en säker enputt, slog säkra spoons och hybrider från tee och låg ynka två över par brutto efter fem spelade hål där både hål 4 och hål 5 är riktiga scoremördare i vanliga fall. De andra grabbarna hade nästan tappat stinget på grund av mängden golf dagarna innan och förstod inte hur jag kunde prestera så väl idag. Det förstod inte jag heller, men jag försökte upprätthålla det så gott som möjligt medan det varade.
På sjätte hålet kom första misstaget. Jag mätte fel med kikaren och trodde jag hade 182m kvar till vattenhindret och bestämde mig för att spela säkert - en full järnsjua. Det visade sig vara kortare än uppmätt (måste ha fått något längre bak i vattnet i fokus) och jag gick rätt i vattnet med ovan nämnda hook dessutom. Dagens första dubbel var nu skriven i scorekortet. Efter den fadäsen infann sig inte det fina spelet från första fem hålen igen, men jag härdade ut så gott jag kunde.
Efter nio hål bestämde vi oss för att sätta punkt för denna Masters-helg. Jag skrev en 44 på sista raden i scorekortet. Trots ett pliktslag och några få riktiga snaphooks och en tokduff på nian, är jag väldigt nöjd med avslutet på helgen.
Imorgon (onsdag) bär det av till Sierra Golf utanför Gdansk i Polen för nästan tre hela dygn av golf. Håller tummarna för bra spel och fint väder. Oavsett om de önskningarna uppfylls eller ej, blir det nog otroligt kul och sällskapet jag åker med består av elva glada och goa golfare, så det kan nog inte gå så fel.
Jag fick dessutom järnen bockade av ovan nämnd custom fitting-kompis idag och efter en justering på två grader flat på samtliga järn känns de extremt mycket mer naturliga vid adressering. Vi hade inte tid att provslå på platta och så vidare, men med tanke på hur det känts under helgen kan det inte bli sämre, tänker jag och tackar för hjälpen.
Nästa dagboksinlägg blir från Polen. Huruvida det ges tid till uppdatering där, eller om jag tar det hemifrån i början av nästa vecka, märker vi
Sjukt kul! Nu blir det till att styra om i jobbschemat så att man kan åka till Bro Hof! 
