Svensktgolfforum.se

Grattis! Bra jobbat!


Skickas från min iPhone via Tapatalk

JohanAdministratör skrev:Grattis! Bra jobbat!

Tackar

Summering av de senaste veckornas golf

Det har varit väldigt tyst i min golfdagbok de senaste 2-3 veckorna, men det betyder inte att det saknats golfrelaterade inslag i mitt liv. Dock har det snarare varit kvalitet än kvantitet, då jag varit väldigt upptagen med allt från studentfiranden till svensexor och födelsedagar, vilket gjort att jag haft väldigt kul, men inte riktigt lyckats komma in i matchen riktigt. Varje gång jag spelar har det känts lite som att jag börjat om från ny kula och det är ju sällan bra för scorerna.

Trots det tänkte jag dra en liten recap på vad som hänt sedan senaste inlägget.

2016-05-30 - 18 hål på Partille GK
En golfrunda med scratchspelaren Martin och min kompis Johan från Falkenberg. Jag spelade helt okej, men på grund av ett par snaphooks med järnen och hiskeligt usel putting, så lyckades jag inte riktigt sätta ihop någon score. Om jag minns rätt tror jag att jag landade på 31-32p.

Nordea Masters
Jag åkte upp till Stockholm för att delta på Nordea Masters, som jag vann biljetter till här på forumet under US Masters-tävlingen. Jag mötte upp med forumets egen Erikxson på lördag morgon, varpå vi följde lite olika spelare under dagen. Det var första gången jag såg tourgolf live, vilket var en väldigt häftig upplevelse. Det jag blev mest imponerad över var de otroliga bollbanorna som deras slag hade. Precis som man kan se även på TV när Protracer används, så arbetar bollarna sig uppåt som ett stigande flygplan, för att sedan helt stanna och falla ner mot green och spinna tillbaka någon/några meter. Och såklart alltid samma perfekta renhet i träffen vilket hördes från långt håll. Mumma.

Vi var såklart där hela söndagen också och följde till och med ledarbollen hela vägen in på arenan och såg Fitzpatrick avsluta det han hade under så god kontroll hela tiden. Mäktigt var det verkligen att bevittna!



2016-06-05 - Forumgolf på Kungsängen Kings
Jag och Erikxson var såklart sugna på att spela golf under vår Nordea Masters-vistelse. Som några kanske såg skrev vi en tråd och frågade om fler ville haka på under vår bokade starttid på Kungsängen Kings, vilket JohnnyJ valde att göra. Tre glada grabbar slog ut 07:00 och till vår glada förvåning fick vi påhejning av forumets egen grundare Johan de fyra första hålen.



Spelmässigt gick det rätt knackigt för mig. Jag lyckades inte bra från tee och fann mig själv i kanten av spelfältet alldeles för mycket. Puttingen var dock bra, så vad som hade kunnat bli 17 poäng blev 27 och ytterligare en höjning. Resultatet till trots var det en social och mycket trevlig runda, som utgjorde en toppenstart på finaldagen. Efter en lunch på klubben bar det av tillbaka mot Bro Hof.



2016-06-07 - Återbesök på grymma Katrineholm
Förra året spelade jag vad som enligt spelarna är Golfhäftets bästa bana - Katrineholms GK. Jag kunde inte annat än hålla med, även om jag förstås bara spelat ett fåtal av häftets alla banor. Mitt i Sörmlands skogar ligger den otroligt välskötta, roliga och varierade banan som (lite tack vare hemmaspelaren Robert Karlsson) årligen är host till en Nordea Tour-tävling, men i år faktiskt får dit Challenge-touren.

Vid flera tillfällen under rundans gång slog det mig hur fint skicket är på den här banan. Utan att överdriva är skicket närmare Bro Hof än valfri bana i 450kr-klassen. Och detta statement till trots, så var den inte riktigt lika snabb och grön som senast, då jag var där tre dagar efter finaldagen i Nordea Tour-stoppet...



Jag bokade in mig på en av mycket få tillgängliga tider, där det redan var en ensam herre på samma hcp-nivå som jag inbokad, och tänkte att det kunde bli kul. När jag kom till första tee fanns han inte att finna, så jag spelade det första hålet själv. Till min stora glädje lyckades jag spela det korta par 5-hålet helt perfekt och kunde rulla i min putt från cirka två meter över ett litet break, för birdie. Formen höll i sig i två hål till, där två par kunde sänkas tack vare fina greensidewedgar efter missade GIR:s. Därefter kaikade jag ur lite och sköt sex över par de nästkommande tre hålen på grund av en snaphook out och två tasktiga teeslag med spoon. Vid hål sju hade jag gått igenom tre fyrbollar, vilket förstås inte skapar någon vidare harmoni i spelet. Där fick jag dock hoppa in i en sällsynt tvåboll, och spelade med dem resten av rundan.



Rundan summerades till 99 slag vilket var +9 netto. Hade jag inte tappat sex slag på hål 4-6 och varit lite mer våghalsig på mina förstaputtar hade jag gått på hcp. Hade jag inte haft ytterligare tre stycken slag som gick out från fina lägen på grund av snaphooks med mellanjärn hade det blivit sänkning. Visst - alla rundor har sina misstag och man kan aldrig skala bort det helt, men det är lite frustrerande när grundspelet känns fint men scoren förstörs av ett fåtal slag som samtliga resulterade i plikt och drop från samma punkt.



2016-06-17 - Fredag i Falkenberg
Vad är väl golfsäsongen utan några besök ner till Falkenberg där jag har en ovan nämnd kompis som är lika (i min bekantskapskrets) sällsynt golftokig som jag. Vi spelade dock ovanligt lite golf för att vara oss, med 18 hål på Björnhults GKs ordinarie 18-hålare. Planen var att värma upp under den rundan och spela mer för att hitta bra game än för att scora, så vi skrev inget scorekort. Dock spelade vi löjligt dåligt i början, men ju längre in i rundan vi kom desto bättre blev det. Mot slutet av rundan plockade jag dessutom fram drivern, en klubba jag inte använt på över en månad, varken på bana eller på rangen. Och den gick från klarhet till klarhet - höga fina fades som lågt spelbart och långt fram varje gång.

Direkt efter rundan bestämde vi att vi inte skulle spela 18 hål på Vinbergs GK på eftermiddagen, som vi initialt hade bokat in oss på, då det blåste upp rejält och vi var båda sugna på att se Sverige-Italien istället. Vi gick dock en snabb runda på Björnhults 9-hålare istället, där vi båda spelade mycket stabilt och bra. Jag fick igång puttern rejält och sänkte tre i rad från utanför tre meter. Hade det inte varit för en enda snaphook ut i en hage (out) så hade det varit en mycket imponerande niohålsscore. Vi skrev dock inte upp något, men det sköts endast par eller bogeys.

2016-06-20 - Greppförändring i kampen mot hooksen
Idag blev det 80 bollar på rangen innan jobbet. Målet var att arbeta med ett annorlunda grepp för att få bukt med mina snaphooks med järnen, som jag kämpat med till och från under hela säsongen, som ni vet. Jag har provat nästan allt, men efter en diskussion om mitt grepp kom jag och polaren fram till att jag borde testa att inte ha en så svag högerhand som jag spelat med ända sedan jag hade en närmast kronisk superslice med drivern under förra sommaren. Jag provade att stärka upp högerhanden och efter den obligatoriska invänjningsperioden på några bollar började det kännas bra. Vändningen i baksvingen kändes mer naturlig med högerhanden på det här sättet och jag kunde lättare svinga ner kontrollerat mot bollen. Allt kändes genast bättre än någonsin, utom siktet. Bollarna spreds lite överallt i förhållande till target, men bollflykten var hög, penetrerande och lång och med antingen rak flykt eller en go liten draw istället för den extrema vänsterspinn jag fått leva med på sisådär 10-20% av järnslagen från gräs.

Snabbfilmade två slag med J7 innan det var dags för hemgång:

https://www.instagram.com/p/BG46UBXDACV ... lowindgolf



Imorgon, om vädret inte är alltför uselt, blir det 18 hål på hemmabanan. Jag återkommer självklart med en rapport på hur nya greppet fungerar i skarpt läge. Mycket taggad!

2016-06-24 - Midsommargolf på Partille GK

Idag blev det en 18-hålsrunda på hemmabanan. För ovanlighetens skull var golf det enda på mitt midsommarschema, vilket kanske inte är något negativt?

Först av allt vill jag nämna Martin & David på Partille GK som genomför något som de kallar för Maratongolfen. De ska under 24 timmar spela så många rundor de hinner och försöka göra så många birdies som möjligt och genom det driva in pengar till cancerforskningen genom donationer från stöttande medspelare och vänner. På 15e fairway fick vi invänta deras utslag och släppa igenom dem och önska dem lycka till på det som då var inne på femte varvet. När jag skriver detta är de inne på åttonde varvet.

Rundan tuffade på i mycket bra takt. Framför allt slog jag bollen mycket bra med alla klubbor. På greenerna var det enda stället där problem uppstod. Jag lyckades inte varken med riktning eller längdkänsla och antalet onödiga puttar rann iväg snabbt. Jag tror jag sänkte två puttar utanför två meter och brände alldeles för många innanför det avståndet..

Jag har ju pratat massor om hur jag kämpat med min hook med framför allt järnen. Den är nu officiellt botad och jag vill bara kort nämna att allt satt i greppet. Jag kikade igenom ett flertal videos på temat "how to cure your hook" och den som löste det allra bäst var en från Me and my golf TV som tydligt visade sambandet mellan vänster handled och klubbhuvudet, och det verkar som att mina problem satt just där. Jag adresserade bollen med bockad handled och ett square klubbhuvud, men vid impact var handleden rak och klubbhuvudet stängt. Med en vänsterhand som är svagare (färre knogar synliga) och en neutral högerhand gick det genast jättebra att slå bollen rakt och med en fin draw istället för en stark hook.

Åter till rundan. Totalt landade jag på 91 slag (45+46) (+4 netto), ett pliktslag och 37 puttar. Träffade för få fairways på första nio och hade för täskigt närspel på framför allt andra nio för att det skulle bli en schysst score. Men överlag är jag nöjd med rundan och känner verkligen att en positiv form är på ingång. Om det blir en runda imorgon eller ej låter jag bli osagt.

Glad midsommar alla forumiter!

2016-06-30 - Årets andra runda på Katrineholms GK

Fattar mig kortfattat då det var en lite tråkig runda spelmässigt. Jag hade en dålig svingdag och jag upplevde inte att jag lyckades träffa bollen speciellt bra alls, varken på rangen, chippingområdet eller senare ute på banan. Som tur var puttade jag bra, annars hade det blivit ett rent haveri i scorekortet. Nu var det endast första sju hålen som var kritiskt dåliga och dubblar, tripplar och nån enstaka kvadruppel avlöste varandra.

Sista sju hålen hade jag helt slutat försöka. Tack vare det blev svingen lite friare och lite mer "whatever" överlag. Jag slog ett par fina slag och träffade några enstaka greener mot slutet och på 14:e hålet hade jag koppkänning för birdie, men det blev ett par. De sju hålen tror jag att jag spelade ungefär på mitt hcp eller till och med lite bättre poängsnitt, vilket var kul, trots att motivationen redan var bortblåst.

Anledningen att jag bara spelade 14 hål, trots erlagd greenfee och allt det där, var att de 14 hålen hade tagit mig och mina spelpartners (som jag inte kände sedan innan) från Falkenbergs GK 4,5 timmar. Framför oss gick en fyrboll som verkade tycka om att ta sig en tourmässig funderare innan varje slag, för att sedan slå bollen 70-100m framåt, med frekventa sejourer ut i vildmarken. Vi fick vänta på tee på varje utslag, även fast vi själva spelade i vad som måste vara säsongens lägsta tempo. Framför den gruppen gick ännu en långsam fyrboll, så det hade nog ändå inte gett oss något att gå om. Jag och min tjej skulle dessutom få besök av två vänner som vi inte träffar så ofta, och om jag hade spelat klart hade jag definitivt blivit senare hem än planerat, och det kändes inte heller bra. Så jag avslutade rundan efter att ha hålat ut på 14, en green som lägligt nog är intill parkeringen.

2016-07-04 - Avstickargolf på Läckö GK

På vägen hem mot Göteborg igen efter en tio dagar lång vistelse på östsidan av landet, ville jag göra en avstickare och spela en runda golf, någonstans inte alltför långt från E20. Läckö GK fanns någonstans i bakhuvudet, och när jag fått bekräftat att den var med i golfhäftet, fick det bli spikat. Semestern hade kostat mycket mer pengar än planerat, så en halverad greenfee var förstås inget negativt

Väl på anläggningen möts jag av en fin driving range som hade allt man kan förvänta sig - finfina bollar, mattor både med och utan tak, samt ett hyfsat tilltaget gräsområde med luftig och skönt gräs att slå från.



Den här rundans största fokus skulle vara att återfå bollträffen, som kändes som bortblåst fem dagar tidigare på Katrineholms GK. När man inte rört en klubba på en knapp vecka, brukar det ju inte alltid komma av sig självt precis, så jag bestämde mig för att svinga lugnt och försiktigt och försöka hitta det den vägen. Jag hade dessutom fått tips från en vän att jag ser ut att ha problem med balansen genom svingen, och att man även av den anledningen bör ta det extra lugnt, och på så vis få consistency i träffen och slagen som resultat.

Det kändes genast bättre än på mycket länge när jag tänkte på att svinga riktigt lugnt och fint. Jag struntade i vad det inre egot sa om att maxa distansen med klubborna och fokuserade bara på riktning och träff. Och nog fanns de där allt - nästan alla slag på rangens gräs satt där de skulle. Och inte drabbade det längden i slagen speciellt mycket heller. Det enda som märktes var att bollflykten blev lite lägre med lång- och mellanjärnen. "Såhär ska jag svinga hela rundan idag, oavsett hur det går i övrigt" tänkte jag och traskade bort mot klubbhuset.



Rundan började med ett par fem, där jag lade inspelet pin high men missade greenen med en meter vänster. Dock insåg jag genast att det låg väldigt mycket klippt gräs uppepå ruffen. Det har jag nog aldrig sett förut. Mina spelpartners var medlemmar på Läckö och verkade knappt förstå vad jag menade, så det är nog standard här, är min slutsats. Chippen var nära att gå i, så första scoren blev ett enkelt tap-in par. Skön start!



Första misstaget kom på tredje hålet, ett kort par tre. Jag läste inte motvinden tillräckligt och la mig 30m kort om greenen efter en hyfsat välslagen 48-gradare. Sedan bladade jag mitt pitchslag en meter utanför green bakom flagg. Nästa wedge lades även den med dålig touch, så det blev en tvåputt för trippel.

Nästa misstag kom på nästa korthål, sexan. Ett lite märkligt utslag där flaggan nästan var skymd bakom lövverket, på grund av en teeboxplacering väldigt mycket vänster. Med dagens kraftiga vind krävdes det att ha tungan rätt i munnen här, på det cirka 130m långa slaget. Jag tänkte väldigt fel när jag valde ett fullslag med J9 visade det sig. Bollflykten blev väldigt hög och ovanför trädkronorna greppades bollen av vinden och flög vääldigt långt in i dungen till vänster, bortom chans att vara spelbar eller att hittas. Idiot, tänkte jag, och slog andrabollen med en nedgreppad och lugn J8. Slaget blev precis så lågt och fint som jag tänkt mig det, och bollen la sig cirka 2-2,5m från hål och jag lyckades sänka putten för en tacksam bogey. Väl räddat, om man får lova att säga det själv.



Första 9 avslutades med ett korthål, där jag återigen missbedömde motvinden och la mig en klubba kort, men på det finklippta. Ett pärla till pitchslag säkrade ett enkelt par och dags för fikapaus. En daimstrut senare gick jag de 200 meterna bort mot tionde tee.

Sista 9 började mycket bra med fyra par i rad, något som förstås började bygga hopp inom mig om en runda på bättre än 36 poäng. På 14e kom dock ett skitdåligt utslag - en hälad drive rakt in i det tjocka gräset på vänstersidan i doglegen, och jag hade tur som ens hittade bollen. Efter plikt för ospelbar och lite slarviga wedgar fick jag signera en trippel i protokollet. Driven på 15 gick rakt ner i vattnet till höger och ytterligare ett pliktslag, även om jag där lyckades rädda bogey. På 16 tänkte jag spela safe istället för att slå över vattnet, så jag väljer J5 istället för träklubba. Den förrädiska medvinden (som snarare var vänster-till-höger) tar med sig den högt slagna J5:an hela vägen mot out-pinnarna, och när vi sedan kommer fram till bollen ligger den 10-15cm utanför outgränsen. Jag får spela min väldigt konservativt slagna P-boll, en nedgreppad J6 sisådär 150m från tee, med tredje pliktslaget på lika många hål i rad. Usch.



När väl rundan summerades, blev jag väldigt förvånad över att ha lyckats uppnå 37 poäng, 19+18 fördelat på 90 slag, trots de fyra ovan nämnda pliktslagen. Att på 15,5 i hcp få 19 slag mot banan gjorde förstås sitt - en slopeindexering som jag ärligt talat måste säga var i snällaste laget, åtminstone med de för dagen mycket lätta greenerna som var både mjuka och lättputtade. 30 puttar totalt var nog ett rekord i sig för min del.

Och för att återkoppla till det jag bestämde mig för på rangen, att svinga lugnt och metodiskt istället för att ta i, så måste jag säga att jag höll mig till den planen rätt bra. Något enstaka transportslag eller knixigt inspel kände jag att jag tog i lite för mycket, men åtminstone 70% av slagen kan jag ärligt säga att jag svingade lugnt och fint. Det kändes väldigt bra och andelen dåliga träffar var väldigt få. Detta är något jag måste ta med mig resten av säsongen och göra till standard.

Åter till scoren. 37p innebar första sänkningen för säsongen, frånsett en fin 9-hålsrunda på Torrekulla i april, vilket kändes väldigt bra för en som börjat befara att man skulle fastna runt 15 i hcp resten av året, trots högtflygande målsättningar om singelhcp eller åtminstone nära på, vid slutet av säsongen. Som alltid undrar man hur det hade gått utan alla dessa pliktslag, där samtliga dessutom kom från tee och endast ett var i vatten och slapp slås om från tee. Men så är det ju alltid med golf, att alla rundor utom extremt få, har sina fläckar i protokollet, kombinerat med små härliga inslag av briljans. Kanske är det jakten på den där perfekta rundan som får oss att fortsätta harva, likt fiskarens jakt på gammelgäddan eller bowlarens jakt på en serie utan streck.

Hollowind skrev:2016-07-04 - Avstickargolf på Läckö GK

På vägen hem mot Göteborg igen efter en tio dagar lång vistelse på östsidan av landet, ville jag göra en avstickare och spela en runda golf, någonstans inte alltför långt från E20. Läckö GK fanns någonstans i bakhuvudet, och när jag fått bekräftat att den var med i golfhäftet, fick det bli spikat. Semestern hade kostat mycket mer pengar än planerat, så en halverad greenfee var förstås inget negativt

Väl på anläggningen möts jag av en fin driving range som hade allt man kan förvänta sig - finfina bollar, mattor både med och utan tak, samt ett hyfsat tilltaget gräsområde med luftig och skönt gräs att slå från.



Den här rundans största fokus skulle vara att återfå bollträffen, som kändes som bortblåst fem dagar tidigare på Katrineholms GK. När man inte rört en klubba på en knapp vecka, brukar det ju inte alltid komma av sig självt precis, så jag bestämde mig för att svinga lugnt och försiktigt och försöka hitta det den vägen. Jag hade dessutom fått tips från en vän att jag ser ut att ha problem med balansen genom svingen, och att man även av den anledningen bör ta det extra lugnt, och på så vis få consistency i träffen och slagen som resultat.

Det kändes genast bättre än på mycket länge när jag tänkte på att svinga riktigt lugnt och fint. Jag struntade i vad det inre egot sa om att maxa distansen med klubborna och fokuserade bara på riktning och träff. Och nog fanns de där allt - nästan alla slag på rangens gräs satt där de skulle. Och inte drabbade det längden i slagen speciellt mycket heller. Det enda som märktes var att bollflykten blev lite lägre med lång- och mellanjärnen. "Såhär ska jag svinga hela rundan idag, oavsett hur det går i övrigt" tänkte jag och traskade bort mot klubbhuset.



Rundan började med ett par fem, där jag lade inspelet pin high men missade greenen med en meter vänster. Dock insåg jag genast att det låg väldigt mycket klippt gräs uppepå ruffen. Det har jag nog aldrig sett förut. Mina spelpartners var medlemmar på Läckö och verkade knappt förstå vad jag menade, så det är nog standard här, är min slutsats. Chippen var nära att gå i, så första scoren blev ett enkelt tap-in par. Skön start!



Första misstaget kom på tredje hålet, ett kort par tre. Jag läste inte motvinden tillräckligt och la mig 30m kort om greenen efter en hyfsat välslagen 48-gradare. Sedan bladade jag mitt pitchslag en meter utanför green bakom flagg. Nästa wedge lades även den med dålig touch, så det blev en tvåputt för trippel.

Nästa misstag kom på nästa korthål, sexan. Ett lite märkligt utslag där flaggan nästan var skymd bakom lövverket, på grund av en teeboxplacering väldigt mycket vänster. Med dagens kraftiga vind krävdes det att ha tungan rätt i munnen här, på det cirka 130m långa slaget. Jag tänkte väldigt fel när jag valde ett fullslag med J9 visade det sig. Bollflykten blev väldigt hög och ovanför trädkronorna greppades bollen av vinden och flög vääldigt långt in i dungen till vänster, bortom chans att vara spelbar eller att hittas. Idiot, tänkte jag, och slog andrabollen med en nedgreppad och lugn J8. Slaget blev precis så lågt och fint som jag tänkt mig det, och bollen la sig cirka 2-2,5m från hål och jag lyckades sänka putten för en tacksam bogey. Väl räddat, om man får lova att säga det själv.



Första 9 avslutades med ett korthål, där jag återigen missbedömde motvinden och la mig en klubba kort, men på det finklippta. Ett pärla till pitchslag säkrade ett enkelt par och dags för fikapaus. En daimstrut senare gick jag de 200 meterna bort mot tionde tee.

Sista 9 började mycket bra med fyra par i rad, något som förstås började bygga hopp inom mig om en runda på bättre än 36 poäng. På 14e kom dock ett skitdåligt utslag - en hälad drive rakt in i det tjocka gräset på vänstersidan i doglegen, och jag hade tur som ens hittade bollen. Efter plikt för ospelbar och lite slarviga wedgar fick jag signera en trippel i protokollet. Driven på 15 gick rakt ner i vattnet till höger och ytterligare ett pliktslag, även om jag där lyckades rädda bogey. På 16 tänkte jag spela safe istället för att slå över vattnet, så jag väljer J5 istället för träklubba. Den förrädiska medvinden (som snarare var vänster-till-höger) tar med sig den högt slagna J5:an hela vägen mot out-pinnarna, och när vi sedan kommer fram till bollen ligger den 10-15cm utanför outgränsen. Jag får spela min väldigt konservativt slagna P-boll, en nedgreppad J6 sisådär 150m från tee, med tredje pliktslaget på lika många hål i rad. Usch.



När väl rundan summerades, blev jag väldigt förvånad över att ha lyckats uppnå 37 poäng, 19+18 fördelat på 90 slag, trots de fyra ovan nämnda pliktslagen. Att på 15,5 i hcp få 19 slag mot banan gjorde förstås sitt - en slopeindexering som jag ärligt talat måste säga var i snällaste laget, åtminstone med de för dagen mycket lätta greenerna som var både mjuka och lättputtade. 30 puttar totalt var nog ett rekord i sig för min del.

Och för att återkoppla till det jag bestämde mig för på rangen, att svinga lugnt och metodiskt istället för att ta i, så måste jag säga att jag höll mig till den planen rätt bra. Något enstaka transportslag eller knixigt inspel kände jag att jag tog i lite för mycket, men åtminstone 70% av slagen kan jag ärligt säga att jag svingade lugnt och fint. Det kändes väldigt bra och andelen dåliga träffar var väldigt få. Detta är något jag måste ta med mig resten av säsongen och göra till standard.

Åter till scoren. 37p innebar första sänkningen för säsongen, frånsett en fin 9-hålsrunda på Torrekulla i april, vilket kändes väldigt bra för en som börjat befara att man skulle fastna runt 15 i hcp resten av året, trots högtflygande målsättningar om singelhcp eller åtminstone nära på, vid slutet av säsongen. Som alltid undrar man hur det hade gått utan alla dessa pliktslag, där samtliga dessutom kom från tee och endast ett var i vatten och slapp slås om från tee. Men så är det ju alltid med golf, att alla rundor utom extremt få, har sina fläckar i protokollet, kombinerat med små härliga inslag av briljans. Kanske är det jakten på den där perfekta rundan som får oss att fortsätta harva, likt fiskarens jakt på gammelgäddan eller bowlarens jakt på en serie utan streck.

Trevlig läsning, och grattis till sänkningen

Blir det ledigt nu så du kommer hinna med mer golf k veckorna?

Erikxson skrev:Trevlig läsning, och grattis till sänkningen

Blir det ledigt nu så du kommer hinna med mer golf k veckorna?

Tack!

Nja, under juli månad blir det jobb nästan varje dag, men kvällar och helger, så kommer hinna spela i stort sett varje morgon

2016-07-13 - 9 + 3 hål på Torrekulla

Idag var första dagen sedan i fredags då jag kände att jag var frisk nog att spela en runda golf. Då hemmaklubben har golfveckan denna vecka, och jag inte har tid att delta i dess tävlingar p.g.a. arbete från eftermiddagen, fick det bli spel på någon annan bana. Torrekulla kör sommargreenfee 200kr, så jag och kollegan bestämde oss för att spela den.

Torrekulla är ju en snäll, mjuk och förhållandevis kort bana. Vi spelade från 52-tee men det är aldrig några problem att nå greenerna utan att ens behöva ta till några längre järn på inspelen. Greenerna är dessutom mjuka och tröga, så bollarna stannar dessutom enkelt.

Spelmässigt kändes det att det var dryga veckan sedan jag spelade sist. Svingen satt inte riktigt och jag spretade bollarna en hel del, i synnerhet från tee. Löjligt nog träffade jag inte en enda fairway och hade hela tre pliktslag under 9 hål. Kritiskt dåliga siffror i sig, men lyckligtvis var två av plikten på samma hål och det tredje slaget var på det otroligt snälla tredje hålet, ett 365m långt par 5, där jag lyckades rädda bogey trots plikt för ospelbar efter utslaget. Totalt landade det på 18 poäng på 9 hål fördelat på 45 slag.

Sista tre hålen, som inte räknas till den handicapbaserande scoren blev bogey, dubbel och ett tap-in par efter koppkänning på birdieputten på sista. De tre hålen är ganska roliga, så jag spelar dem gärna även om de är lite "bonushål" ur formell synvinkel.

Rundan gav mersmak och hade det inte varit golfvecka hade jag spelat på hemmabanan imorgon, men nu får vi se om jag istället tar ett teknikpass på World of Golf och arbetar lite på greenside-wedgarna, ett moment som jag börjat tappa allt mer senaste rundorna, efter att ha haft det som en styrka i spelet under mars-maj...

Dessutom - imorgon kommer en beställning av begagnade Callaway Chrome Soft. Det ska bli kul att prova hur de känns jämfört med Pro V1 och Bridgestone B330-S.

2016-07-19 - Segt spel på mysiga Gullbringa G&CC

Idag var det dags att prova en ny bana tillsammans med en kille som jag träffade under min gröna kortet-kurs i mars i fjol. Vi har bara spelat två rundor ihop förut, strax efter att vi fick våra kort. Detta främst p.g.a. väldigt olika scheman. Jag kan bara spela vardagmorgnar och han bara helger, i princip. Han är dessutom väldigt upptagen av såväl anställning samt eget företag, så det blir inte så mycket golf alls för hans del, men idag kunde han unna sig en ledig förmiddag och vi valde hans favorit Gullbringa för dagens runda.


Peppad sällan-golfare på första tee

Anläggningen var väldigt mysig och pittoresk, omgiven av mycket trädridåer och barrskog, men utan att bli sådär instängd av skog som det lätt kan bli. Dagens kombination var blå + röd slinga, vilket innebar lite öppet och kuperat första 9 (blå) samt lite smalare och slingrigare sista 9 (röd).


Vyn från första hålet på Blå slingan

Spelmässigt gick det stabilt och bra för mig. Jag la mig på eller strax av green på de flesta hålen och drivern var den enda klubban som fungerade riktigt risigt, med ovanligt stora slicear. Jag intalar mig att mitt arbete att få bort hookandet med övriga klubbor har översatts i extra mycket slice med storsläggan , vilket ledde till att den snabbt fick förpassas till viloläge.

Efter första 9 hade jag skrapat ihop 17 poäng trots två hål utan poäng. Jag brände en birdieputt från 70-80cm, men annars var puttingen nästan felfri med bra förstaputtar från alla avstånd. Efter 14 hål hade 4h 10min gått sedan vår starttid, och p.g.a. allmänt segt tempo samt 3-5 minuters väntan på varje tee insåg vi att vi höll på att dö fyrbollsdöden och därför inte skulle ha en chans att spela klart på under 5 timmar. Det i sin tur ledde till att jag aldrig skulle hinna duscha och luncha i hyfsad lugn och ro efter rundan, innan jobbet, så vi valde att bryta. Min kompis hade en jättedålig dag golfmässigt så han hade inget emot att avbryta.


Vyn från andraslaget på det sjunde hålet på blå slingan

Summa summarum så är jag nöjd med dagen, trots det ofrivilliga beslutet att bryta efter 14. Jag hade spelat in 26 poäng efter de 14 hålen och allt i spelet kändes bra förutom drivingen. Jag hoppas att jag är på väg att hitta fin form, då jag stått och stampat runt 15 i hcp hela säsongen. Gullbringa som bana var rolig, varierande och fin i skicket. Greenerna var medelsnabba och mjuka, så det var inga problem att få stopp på bollarna från inspelen. Det är en bana jag tycker är värd den 30-35 minuter långa körningen från Göteborg centrum.


Det märkligt korta och upphöjda 12:e hålet på röd slinga

Jag vill avsluta med att tillägga att detta var första rundan med nya bollarna, Callaway Chrome Soft (2015-modellen). Jag tränade några timmar på World of Golfs närspelsområde och wedgebana med bollen för några dagar sedan, men först nu fick de följa med i bagen. Jag är väldigt positiv till hur bollen kändes. Launchar nog en aning högre än Pro V1 och B330-S och jag satte minst lika mycket spin på den som jag gör med dem. Den är lite mjukare på samtliga slag, vilket tilltalar mig. Då den är billigare och näst intill lite skönare för mig, kommer jag att fortsätta spela den framöver.