Söndag, första dagen på semestern och dags för lite vänskaplig match mot forumiten Wolfsheim. Sedan förra året då jag började golfa har vi följts åt ganska väl i handicap och det är alltid roligt att addera lite allvar till sällskapsrundorna, så vi bestämde att vi skulle spela matchspel idag. Jag tänker fokusera på hur det gick för mig så får han återberätta sin del i sin dagbok om han vill
Rundan började lite stressigt, då vi stod på gräsrangen och värmde och snackade skit och plötsligt fick Kewin syn på klockan och insåg att det var tre minuter kvar till teetime. Första tee på Lerjedalen är dessutom inte speciellt nära rangen, så vi fick småjogga dit för att inte bli alltför sena.
Jag kände ganska snabbt att bollträffarna inte riktigt satt där de skulle den här dagen. Jag drogs med ganska tunna träffar med alla klubbor, men kastade även in nån duff här och där - något som varit ovanligt under hela året (till skillnad från i fjol då det var det stora problemet i mitt spel). Såväl längdkänslan som siktet var också spretigt. Inget kändes klockrent förutom en sak - puttingen. Den kändes helt självklar. Längdkänslan var nästan perfekt och nästan alla förstaputtar satt eller la sig nära för enkel tap-in på andraputten.
Efter sex spelade hål hade jag redan tre pliktslag. Bladad inspelswedge out på ettan, borttappad utslag på femman och ner i vattenhindret bakom green på sexan. Hujedamig.
I mitten av bakre nio hade jag en period där jag hittade lite bättre spel, jag började träffa bollen bättre men skapade fortfarande en del problem då jag inte lyckades träffa varken fairways eller greener, så det kändes som att jag knappt besökte det finklippta alls förrän det var dags att putta.
Rundan summerades med ett horribelt 18e och rundans enda streck (ur slaggolfsperspektiv) var ett faktum. Jag brukar ha kontroll på mitt humör på banan, men blev riktigt irriterad och ledsen efter att tredje bollen tappats från tee med min hybridfyra på vad som ska vara ett hyfsat lätt utslag. Frustrationen över hela säsongens ojämna golf sköljde nog över mig en aning där och då. Något jag kommer att utveckla lite nedan för den som orkar läsa.
Matchen, som ändå var fokuset för dagen, lyckades jag vinna. Det var endast tur för mig att Kewin också hade en tung dag golfmässigt, och att vi följdes åt i misären på många av hålen, vilket jag tror var lite skönt för oss båda. Att slippa vara ensam omatt inte få till det. För visst är det lite extra tungt när man har en dålig speldag och övriga spelpartners går från klarhet till klarhet?
Jag har spelat förhållandevis mycket golf den senaste veckan, även om jag endast skrivit om rundan på Forsgården i förrgår. Förra fredagen spelade jag 18 hål på Öijareds parkbana (pay and play) med en nära vän som bara golfat sporadiskt ett år. Jag spelade även 12 hål på Torrekulla plus lite lekspel på World of Golf i torsdags, samt 18 hål St Jörgen i onsdags med en kille från Golf i Göteborg-gruppen. Samtliga av dessa rundor har varit så himla ojämna, att jag börjat bli lite irriterad på mig själv. I korta ordalag summerar jag rundorna såhär:
Öijared: Mycket bra tee till green, otur/slarv runt greenerna, puttar som vägrade gå i hål - 30p
St Jörgen: Stor kontrast mellan bra och dåliga hål. För mycket plikt och frukstansvärt dålig touch runt greenerna. Träffade 8 greener men gick bara därifrån med 6 par och 2 bogeys - 28p.
Torrekulla: "Bogeygolf" rakt igenom men lite misstag på grund av lågt fokus mot slutet - 16p (på de 9 hålen som räknades)
Problemet med dessa rundor är att jag inte ser något mönster, annat än att jag inte lyckas scora. Ena rundan är touchen runt greenerna kanon och jag up-and-downar på beställning. Nästa runda träffar jag massa greener men alla puttar slinker utanför. Nästa runda drar jag på mig massor av plikt från tee men gör allt från 150-pinnen och in enligt boken. I mitt huvud tycker jag att jag har spelet som krävs för att sätta ihop en komplett runda och gå hem med 40 poäng och en efterlängtar sänkning, men det vill sig inte för mig i år.
Jag tänker förstås genast på att jag borde kontakta en coach på hemmaklubben eller World of Golf och lägga mitt spel i dennes händer, men det som gör mig lite osäker är vad denne kommer att fokusera på, när jag är så "hit och dit" i mitt spel och min sving. Ena dagen är det ju en sak och andra dagen är det en annan sak. Vad händer om jag har en dag då jag är lite tunn, kommer jag bara att få en "fix" för just det då, fast jag vet att det fungerade riktigt bra två dagar tidigare? Jag hade dock älskat att ha en coach sittandes på axeln varje runda så att hen kan analysera hela mitt spel under längre tid för att plocka upp eventuella trender. Jag vet att det finns såna spellektioner, men de kostar ju så mycket i och med den tid de allokerar för coachen.
För att avsluta denna halvtragiska rant om min egen hopplöshet just nu, vill jag bara säga att jag inte tänker ge upp. Jag är motiverad att träna hårdare och mer fokuserat och att verkligen försöka identifiera och förstå vad jag ska göra för att komma upp ur detta 30-poängsträsk. Jag känner mig som en mycket bättre golfare än förra årets, trots att jag satte ihop mid80-scorer på löpande band mot slutet av säsongen och i år lyckas jag knappt breaka 90.
Jag undrar om det är en fråga om för sporadiskt spel? För lite träning? För dålig spelstrategi? För taskigt psyke? För dålig fysisk form? För svåra klubbor? För höga förväntningar? Eller kanske en salig blandning av allihop?
Om någon har lite tips och råd på vad man kan göra för att lyfta spelet ur geggamojjan, så är jag all ears. Tack.
