I medlemskapet i World of Golf CC så ingår en 35 minuter lång golflektion. Tanken är att coachen ska lära känna medlemmen och försöka att lägga upp en grund för en mer långsiktig plan för utveckling tillsammans. Precis som på vilken annan golfklubb (med egen golfbana) som helst.
Jag blev tilldelad Nicolas, som är Senior Professional på anläggningen. Såhär gick lektionen i grova drag:
Jag fick börja med att slå några vanliga slag med J6 för att han skulle se ungefär hur det såg ut och vad han skulle börja att prata med mig om. Eftersom det var första gången någon granskar min sving på det sättet, kändes det nervöst och de första slagen var allt annat än imponerande. Jag fick panga iväg 6-8 bollar och han plockade bort två som var uppenbara outliers, och sedan tittade vi tillsammans på lite siffror i Trackman-översikten.
Det han genast kunde konstatera var att jag hade bra och jämn attackvinkel ner på bollen och mitt svingspår var några grader inifrån och ut, också detta på jämn basis. Däremot var mitt clubface lite olika från slag till slag. Ibland aningen stängt, men oftare aningen öppet. Ibland till och med lite för öppet, vilket han också kunde notera på bollflykten innan vi tittade på siffrorna. Carrylängden var hyfsat stabil, mellan 155 och 163 meter och så simulerade den lite ytterligare rull på det.
Sedan tittade vi på svingen, först framifrån, d.v.s. med tårna pekandes mot kameran. Han drog streck och visade att min uppställning var för bred. Han visade också hur det påverkade min rörlighet genom impact, där vänster höft och axel inte följde med tillräckligt mycket genom träffen. Dessutom dippar huvudet ner en aning från sitt startläge, i baksvingen, för att sedan påbörja ett frånskjut uppåt genom impact. Att huvudet dippar menade han kunde bidra till aningen mer ojämn bollträff och gärna något man ska försöka minska eller träna bort helt. Att huvudet däremot kommer uppåt i nedsvingen är naturligt när man använder marken för att trycka ifrån och skapa kraft, menade han.
Sedan bytte vi till 3wood och nu började han justera min stance så att den var mer lagom bred. Aningen smalare än jag haft med J6, trots att jag nu bytt till en klubba med markant längre skaft. Det kändes förstås lite ovant för mig och jag befarade att jag skulle tappa balansen genom slaget, något som jag tror successivt lett mig mot en bredare stance från första början. Men resultatet av de 3-4 nästkommande slagen talade ett motsatt språk - väldigt fina slag med bra flykt, riktning och längd. Det kändes mer effortless att rotera igenom bollen också.
När vi tittade på svingen med spoonen, såg vi nu hur kroppen lättare flyttade över till vänstersidan genom träffen och att höften och axeln nu linjerade upp sig med vänster hålfot mycket bättre. Han verkade väldigt nöjd över att endast uppställningen gav så bra resultat direkt på den punkten. Det intressanta var dessutom att huvudet inte dippade lika mycket nu. Huruvida det hade någon koppling till bredden på stancen var svårt att säga, men det gick från cirka 8-10cm ned från startläget med J6 och kanske bara 3-5cm nu, vilket han menade var "försumbart lite".
Nu tittade vi istället från down-the-line, d.v.s. bakifrån i spelriktningen. Samma slag med spoonen fast med den andra kameran. Och så ritade han upp de vanliga linjerna från skaftet, ryggrad etc. Och i baksvingen såg allt fint ut, bra uppvridning, bra behållen hållning och bra arbete med armarna i förhållande till ryggraden. Men på vägen ner så faller hela rumpa/höft-partiet framåt lite, redan innan bollträffen. Detta är ju något vår egen MaxP har förklarat när jag lagt ut videos för länge sedan klassas som Early Extension. Något jag uppenbarligen inte lyckats bota ännu.
Nu bytte vi till drivern istället och jag fick slå 4-5 stycken. Alla med slicetendens eller fullskalig slice. Sedan tittade vi på siffrorna. Han visade för mig att jag fortfarande kommer inifrån och ut och att jag tenderar att träffa bollen med lite öppet blad. Ur down-the-lineperspektivet såg vi tydligt hur bollträffen kommer närmare hälen än mitten på klubbhuvudet och hur smashfactorn blev lidande.
Han konstaterade tydligt att jag inte över huvudtaget har en "slicesving" eller ett skärande av bollen. Utan att mina slicear har att göra med den framåtskjutning som sker innan och i träffögonblicket och att det forcerar mina armar till att parera detta för att träffa bollen över huvudtaget. Och att jag då träffar närmare hälen och ofta med ett lite öppet blad och att det i sig skapar mild eller kraftig högerspinn på bollen.
Han sa att det fanns både mycket mer längd att hämta, men främst såklart bättre riktning på slagen, av att lösa den här problematiken. Precis det jag vill och behöver för att komma vidare med mitt spel från tee. Vid det här laget hade vi redan övertrasserat de 35 minutrarna jag tilldelats och vi sa adjö till varandra och han hoppades att träffas snart igen, vilket jag också blev väldigt motiverad att göra. Han var riktigt trevlig, fokuserad och tydlig och kände nog snabbt var min nivå fanns både i terminologin men också i vad som var viktigast att fokusera på.
Nu är jag mer taggad än nånsin på att "bota" min early extension. Så även fast jag klarade alla fysiska tester som annars skulle ha diagnostiserat limiterad rörlighet eller styrka i rumpa och bål, så tänker jag komma igång i gymmet igen under hösten. Och att under vintern ha ett kontinuerligt och bra rutin som involverar hela kroppen, inte bara dessa muskelgrupper. Parat med det arbetet, kommer jag även försöka arbeta intuitivt med objekt bakom rumpan som man försöker svinga utan att tappa kontakten med.
Före- och eftervideos utlovas för detta arbete, så får ni se om ni tycker ni ser någon förbättring eller ej när våren kommer
Drar du tillbaka höfterna istället och tåar bollen då eller?
