2016-12-27 - Mellandagsgolf på Teneriffa
Som jag tidigare skrivit var det sedan länge planerat en runda golf under min och tjejens vecka på Teneriffa. Mer än en runda kändes inte schysst med tanke på att det var allt annat än en golfresa. Men ska man spendera en vecka i 20-gradig värme är det klart att man vill komma ut en gång
Inom promenadavstånd från hotellet fanns två banor och jag valde Golf Las Americas, som jag fick för mig var den bättre av dem. Greenfeen låg på 102€ men genom någon bokningssida hittade jag en rabatt så jag fick den för 96€ istället. När jag bokade sa de att det bara fanns en enda starttid ledig under såväl 27 som 28 december och det var den tid jag till slut bokade, klockan 13:16 den 27 december.
Dagen innan rundan gick jag och tjejen till anläggningen. Både för att det var trevligt att promenera dit och för att jag väldigt gärna ville värma upp kroppen lite och se om det fanns några kvalitativa bollträffar där trots att det var mer än en månad sedan förra gången jag slog en golfboll. Jag tog med mig driver, spoon, T-MB 3 och J8. Hon passade på att fotografera och filma mig utan min vetskap.
Jag blev positivt överraskad över hur bra det gick att slå bollen med samtliga klubbor. Det var otroligt stark vind från vänster till höger, så det var lite svårt att bedöma hur mycket vänsterskruv jag satte på mina järnslag som färdades rakt trots vinden när jag inte upplevde att jag försökte shapea någon starkare draw är normalt. Ytterligare en positiv överraskning var hur grym min nya T-MB kändes. Långa och relativt låga slag som borrade genom vinden och gick precis dit jag siktade nästan varje gång.
Dagen efter tog jag taxi till anläggningen och började värma upp. Idag kändes det ännu bättre och det som igår var sidvind var idag rak motvind. Nu fick man åtminstone en känsla för vilken sidspinn man satte på slagen och enstaka hookar och nån enstaka slice fanns där. Fullt normalt efter så lite golf, tänkte jag.
Efter lite närspelsuppvärmning som kändes betydligt mer rostig än det långa spelet, hämtade jag min golfbil och åkte bort mot första tee. När jag tänkte lägga ner min medhavda vattenflaska i "Cooler"-facket, låg klubben redan steget före. Mycket uppskattat!
På första tee stod tre herrar och luftsvingade. 50-nånting Matt och hans 13-åriga son Max från London, samt 65-åriga Helmut från Nürnberg i Tyskland. Alla tre låg strax över 20 i hcp. Engelsmännen hade spelat golf i två år, som jag, och tysken hade spelat golf hela livet men verkade se det mer som motion än en sport, om ni förstår hur jag menar.
Jag var otroligt taggad på att spela fin golf och kände mig nästan lite nervös. På första hålet slog jag en riktigt bra, spikrak drive mitt i fairwayen. Den lutade lite ner mot vattnet och med tanke på hur torrt och blåsigt det var så tror jag bollen rullade 40-50m. Kvar av det 440m långa (korta) par 5-hålet hade jag 137m, men lyckades p.g.a. missad green och pinsamt dåliga närspelswedgar gå därifrån med dubbel.
Första nian tuffade på ungefär i samma manér med otroligt mixade slag. Ibland bra från tee, ibland uselt. Ibland bra runt green och ibland så dåligt att jag nästan skämdes för att ha 10-15 lägre handicap än sällskapet. Jag kan dessutom inte minnas att jag satte en enda putt utanför metern. Det var först på nionde hålet som jag lyckades sätta ihop ett hål utan att ha minst ett bedrövligt slag, och det blev rundans första par efter koppkänning på birdieputten.
Totalt landade första 9 på 55 slag. Kan vara den sämsta niohålsscoren under hela kalenderåret 2016.
Efter det fina paret och birdiekänningen på nian, var jag bestämd att göra bättre ifrån mig på sista nio. Jag började faktiskt känna mig mjukare i kroppen och hade börjat hitta riktigt fina bollträffar med järnen, så det kändes lovande.
Ni vet när man hamnar i ett sånt där streak där man inte gör något speciellt bra och inget uselt heller, och man radar upp tvåpoängare efter tvåpoängare i scorekortet (bogeys i mitt fall)? Så spelade jag hela bakre nio med enstaka birdiechanser. På det korta 13:e lyckades jag sätta upp en nedgreppad och lugnt slagen J7 rakt in i motvinden trots blygsamma 129m ungefär 1,5m från koppen, men brände birdieputten med några centimeter. En socket på 16:e och ytterligare en till på 18:e inför fullsatt klubbhusläktare förstörde förstås känslan en hel del, men jag lyckades trots det sätta ihop en helt klart godkänd 44. Det är trots allt bara ett slag över par netto och tre slag sämre än årets bästa niohålsscore. Detta i 9-10m/s vind och på en karta jag inte hade spelat tidigare. I december.
Banan var rolig, men ärligt talat väldigt lätt. Sjukt få hål där jag hade mycket klubba kvar till greenen på GIR-slaget. Det fanns ingen ruff att tala om, bara olika tjock fairway
och det var endast enstaka träd som avgränsade ena hålet från det andra, förutom där det var out eller vatten. Banan var mestadels grön och fin förutom på vissa gulnade partier. Det var som sagt torrt och alla slag fick mycket rull, utom på greenerna som var förvånadsvärt mjuka och hade väldigt bra bett på inspelen. Greenerna var dock "sneaky fast" och det var sjukt svårt att slå små finesswedgar och räkna ut hur mycket de skulle rulla. Det hade varit väldigt kul att spela en runda till tätt inpå och se om insikterna och vanan hade gett utdelning i scorekortet.
Jag hade i alla fall väldigt väldigt roligt och ni kan tänka er att jag var sugen på att spela mer under de kvarvarande fem dagarna av vistelsen
