2017-05-07 - Underbara Vallda
I söndags blev det spel på Vallda Golf & Countryclub med Tee Party-Johan, hans vän Niklas och Daniel a.k.a. DK. Jag hade hört mycket gott om banan i fråga, men knappt sett några foton på den. Allt man visste var att den var "linksig". Så linksigt det kan bli i Göteborg
Väl på plats andades hela anläggningen klass och stil. Genomtänkta detaljer och material och man fick en exklusiv och lantlig känsla över det hela. Väldigt osvenskt, på ett minst sagt imponerande sätt. Tydliga "här vill man vara medlem"-vibes.
Dags för att värma upp. Jag är en sån person som söker bra känsla på rangen och närspelsområdet och vill alltid tro att det säger mycket om dagsformen och hur rundan skall utspela sig. Behöver jag säga att en bedrövlig uppvärmning där jag knappt träffade bollen inte gav något vidare betryggande intryck? Efter någon halvtimme anslöt Johan och gänget och de hann trycka ut en snabb hink vardera innan det var dags att slå ut.
Jag började första 3-4 hålen med att duffa alla slag. Jag fattar inte vad som hände. Var det den usla uppvärmningen som spökade i skallen? Hur lugnt och kontrollerat jag än svingade tog jag mark någon centimeter före bollen och jag kände mig som någon som klätt ut sig till golfare. Första tre hålen var trippel, dubbel, trippel. Aj aj aj!
Sedan lossnade det en aning för mig. Inte från tee, men jag började träffa bollen i alla fall och man hade plötsligt lite parputtar åtminstone. Det trillade i en birdie efter ett tag och något par därefter, vilket gjorde att man släppte ner axlarna en aning. Sedan var det en mix av par och dubblar, men det var så trevligt och avslappnat i bollen att man inte funderade så mycket på hur det gick scoremässigt.
Niklas slår en inspelswedge på sjätte
Efter lite niohålskaffe och kallprat med bollen bakom bar det av in på bakre nio. Jag fortsatte sprida bollen från tee och gjorde vad jag kunde för att träffa lite greener in regulation, vilket gick sådär. Jag petade i ytterligare något par här och där, och framåt de sista hålen fick jag liv i drivern och började faktiskt träffa lite fairways, vilket var kul.
Totalt tror jag att jag landade på 28 poäng, så det fanns ju definitivt arbete kvar för att spela på handicap. Men med tanke på hur annorlunda Valldas underlag kändes jämfört med andra svenska banor, samt att jag hade enorma problem med bollträffen i början och drivern första 14 hålen, så får jag acceptera det.
DK slår ett transportträ på sjätte
För att summera rundan så var det, som ni förstått, en tveksam insats golfmässigt. Men det var väldigt roligt att spela banan. Jag har inte upplevt riktig linksgolf, men kan tänka mig att detta var nära den riktiga känslan. Så kurviga greenområden och så sandigt, i kombination med att det nästan inte var något bite alls i greenerna gjorde att man verkligen tvingades spela med formerna och planera hur bollen skulle rulla in på greenerna istället för att landa dem med hög bollflykt som man annars har en fäbless för att göra.
En härlig pratstund, en golföl och en blek fisksoppa senare, skildes vi åt och en riktigt kul dag på banan var till ända. Jag var mäkta imponerad över hur rolig och väldesignad Vallda var och hur otroligt genomtänkt och fin anläggningen var. Det gav definitivt mersmak, och jag lovar att spela den åtminstone en gång till i år. Förhoppningsvis träffar man bollen och fairways från start, så kan man säkert prestera en skaplig score också.
2017-05-12 - Nio lovande hål på Forsgården
Golfsuget var stort efter att ha presenterat och försvarat vårt examensarbete. Solen sken och det var 16 grader varmt i luften. En helt given kväll för lite golf!
Jag fastnade i trafiken på E6:an på grund av en trafikolycka och det tog 65 minuter att köra till banan istället för 25 minuter som det brukar ta. Som tur var hade jag ingen panik och det var luftigt i bokningsschemat, så jag fick helt enkelt knuffa fram starttiden istället och låta trafiken ha sin gång.
På plats blev det en hink och det kändes skapligt. Inte bra, men absolut inte dåligt heller. På första tee träffade jag en trevlig herre vid namn Håkan, som precis som jag spelade på 13 i handicap. Trevligt!
Rundan började med ett par vilket alltid inger en skön känsla i kroppen. Första hålet är i och för sig löjligt lätt och jag har alltid 50, 56 eller 60-gradare in mot green. Det handlar bara om att kasta pil. På andra hålet hamnade jag snett från tee och tog sedan lobbslaget in mot green tunt, och plask blev resultatet. En trippelbogey kletades sedan ner i protokollet efter en slarvigt feg chipp efter droppen.
Rundan tuffade på och jag petade till slut ner fem par, två bogeys och två tripplar i scorekortet. 45 slag och 18 poäng. Jag lyfter puttingen som den absolut mest framstående delen av spelet. Alla (!) puttar var bra och jag sänkte nog alla puttar innanför 1,5 meter eller åtminstone de allra flesta. De längre puttarna sattes upp tillräckligt nära för att sänkas, så vad mer kan man önska på min nivå? Det som inte fungerade var drivern, som motstridigt skickade bananer höger trots att jag arbetade med grepp och uppställning precis som jag brukar. Detta ledde till alltför mycket klubba in mot greenerna, men jag lyckades trots detta träffa två av icke-korthålen in regulation, vilket jag får ta för acceptabelt.
Det bildsköna fjärde hålet på Kungsbanan efter GIR i bakkant med en lugn J7
Nästa runda för min del blir på tisdag eftermiddag - Handelshögskolans Kårmästerskap 2017 på Partille GK, min gamla hemmaklubb. Även om jag inte är något fan av banan i fråga, ska det bli kul att återvända dit. Det ser ut som att jag mer eller mindre kommer tvingas gå från bilen till första tee och det är ju sällan någon fördel i tävlingssammanhang (eller golfsammanhang över huvudtaget?) så vi får se hur starten går. Jag brukar ändå aldrig scora bra på första hålet, så det kanske inte blir något trendbrott precis
Det är alltid många enormt duktiga golfare med på dessa tävlingar. I regel brukar hälften ligga runt scratch eller åtminstone låga singel. Dock har man ju fortfarande alltid chansen i nettoklassen, om man bara har en skaplig runda. Partille har en tendens att straffa även de bästa av spelare om man inte lyckas hålla bollen i spel. Snabba och hårda greener gör det väldigt svårt att ge sig chanser om man inte slår bollen högt och med mycket spinn vilket givetvis är lättast att lyckas med från fairway. Det luktar mycket järn från tee och hellre lägga upp för säker parputt snarare än att gå för GIR på varje hål och be om problem.
Vi får se hur det går helt enkelt. Stay tuned!