Svensktgolfforum.se

Hollowind skrev:2017-06-23 - Stilstudie i att bryta ihop och komma igen?

Hej vänner! Länge sedan jag skrev ett inlägg senast. Lyckligtvis betyder det inte att jag inte har spelat golf, utan snarare att orken och tiden till att skriva golfdagbok inte riktigt funnits där den sista tiden.

Under de senaste 4-5 rundorna har jag haft lite problem med slagen. Det har manifesterat sig i att jag antingen kommer lite öppen på bollen och skickar en pushslice, eller att jag stänger bladet för tidigt och det blir en pullhook istället. Dessa två har liksom avlöst varandra i tid och otid, lite beroende på uppställning, grepp och balans.

Efter en helvetesrunda i måndags, beslutade jag mig för att om det inte blev bättre under gårdagens runda, skulle jag uppsöka läkare (läs Nicholas på World of Golf) och be honom styra upp mig. Se nedan angående i måndags:

2017-06-19: 0/14 fairways, 1/18 GIR, 9-10 bortslagna bollar och slutade räkna score för att behålla vettet

Jag har nog aldrig slagit bollen så dåligt. Trots att jag tyckte att jag behåll ett acceptabelt fokus och försökte verkligen, gick allt helt fel. Drivern var så långt från en fairway ögat kan nå, åt båda håll, järn från tee duffades eller hookades och det var ofta out från tee följt av ett riktigt dåligt tredjeslag som gav mig bister kamp för dubbelbogey. En mörk dag som lite satte spår i lusten att spela, ärligt talat.



Ny dag, ny runda, nya chanser att vända på steken

Efter måndagens katastrof, blev jag glad när det kändes otroligt fint på rangen inför rundan, så naturligtvis fick jag goda förhoppningar. Kroppen kändes bra, mentalt kändes jag lugn och redo och jag hade all tid i världen, inga måsteärenden direkt efter rundan eller liknande - saker som ibland kan ge mig lite ofokus i golfen. Rundan började bra med min kanske längsta drive hittills på ettan. Hade bara 74m kvar till en centrerad flagga, vilket borde innebära ett utslag på cirka 275m. Lugn wedge blev lite för lugn och bollen låg en decimeter bakom ett sprinklerlock. Taskig chipp av green bakom flagg följdes av tre slag med puttern och sedan var det bara att gå vidare med en tung dubbelbogey. Tyvärr kom det en till dubbel på andra hålet, efter att en småduffad J7 lagt sig cirka 25m från flagg, bladar wedgen upp bakom flagg och sedan treputtar. Ingen som helst touch med varken wedgar eller putter!

Första och enda riktigt stora haveriet kom sedan på femte hålet. Ett korthål som kan förstöra den bäste. Idag var det inte så mycket vind, vilket normalt sett gör detta hål svårt i kombination med den lutande greenen. Men vad gör det när man totalpluggar bollen i en väldigt mättad och blöt bunker och det är först på tredje slaget i bunkern man ens tar sig ur den? Treputt på det (på en green där tvåputt är en gåva) och en kvadruppel var ett faktum.

Ni förstår ju kanske att jag tänkte att den där lektionen kanske inte var en så dum idé ändå, även om det var främst innanför 100m som jag hade problem hittills under rundan. Att slipa på närspelet skulle väl iofs också gå bra att göra tillsammans med en tränare, men det känns lite mer som att jag har koll på hur jag ska göra där, det handlar bara om att lyckas ta med det ut på banan och att ha formen att göra det consistently.

Efter kvadruppeln började paren avlösa varandra. Det var faktiskt ganska fin golf hela vägen in i mål. Jag upplevde att jag hittade något som gjorde stor skillnad i svingen i förhållande till de problem som jag nämnde i början av inlägget. Jag fick armarna att arbeta lite friare i förhållande till bålen, istället för att insidan av biceps nästan "fastnar" lite mot sidorna av bröstet och blir en trögrörlig enhet. Det är förstås små skillnader, som ni vet, när man ändrar något i svingen, men jag upplevde att sving med såväl driver som andra lite längre klubbor fick en enorm skjuts av detta och jag började hitta mer sweetspots igen.

Rundan summerades till 50+41 slag och 13+21p trots ett vattenslag på 13e hålet och dubbel för 0p. Sista 5-7 hålen kändes golfen nästan felfri och jag hade i stort sett bara bra golfslag. Två eller tre tap-in pars efter välslagna birdieputtar på det berömda håret, så det hade lika gärna kunnat bli min första niohålsscore under 40 den här kvällen.

Idag blev det istället:

2017-06-22: 4/14 fairways, 7/18 GIR, en bortslagen boll (vatten på 13)

Något mer hoppfull kring min egen golf träder jag in i en midsommarhelg utan ett enda golfslag, men några glas öl och vin, god mat, vänner som kommer på besök och Coldplay på Ullevi istället! Ha en fin midsommar alla forumiter, så hörs vi.


Nya bärbagen på jungfrutur. Här på åttonde

Mackel95 skrev:Surt när det plötsligt inte stämmer.. Men en eloge till att du håller huvudet högt och biter i för att avsluta rundan på bästa sätt!

Var och provade er Kungsbana och den var mig mycket trevlig! Sugen på den stora nu

Hollowind skrev:

Mackel95 skrev:Surt när det plötsligt inte stämmer.. Men en eloge till att du håller huvudet högt och biter i för att avsluta rundan på bästa sätt!

Var och provade er Kungsbana och den var mig mycket trevlig! Sugen på den stora nu

Tack för de stöttande orden! Ja, ibland är det riktigt svårt att hålla huvudet högt när allt man vill är att bara få det att lossna. Då är det så skönt att man i alla fall kan avsluta starkt

Kul att höra! Jag tycker Kungsbanan är superhärlig. Nästan så att jag kan föredra den framför Slottsbanan, men de håller ungefär samma karaktär, båda sträckningarna Hoppas vi får tillfälle att spela den ihop nån dag i sommar!

JohanAdministratör skrev:Jag tycker det är starkt att avsluta med många poäng på sista nio. Jag har själv märkt att jag ofta börjar mina rundor rätt kasst och avslutar stabilt. Jag tror mina svaga första nio ofta beror på överladdning och förväntningar. Så det spelar nog inte så stor roll hur många svingar på rangen eller puttar på övningsgreenen jag slår, om det sitter i huvudet.

Hollowind skrev:2017-07-28 - Högsäsong och trubbel i paradiset

Som vissa har märkt, skrivs det inte så mycket i denna golfdagbok trots att det är mitt under brinnande högsäsong. Anledningen till detta är att jag kämpar för glatta livet att få igång mitt spel. Jag upplever att rundorna ser ungefär likadana ut och de består av tre sorters golfhål:

Typ I: Problem direkt från tee, ibland plikt, ochi bästa fall är det en kamp för att rädda bogey, men resultatet är i regel dubbel eller sämre.
Typ II: Okej eller bra från tee, inspelet skapligt men något misstag runt eller på green resulterar i bogey eller enstaka dubblar.
Typ III: Bra från tee, greenträff eller nära på och chippar och puttar enligt förväntan. Säkra par och enstaka birdies.

När man spelar på dryga 13 i hcp måste andelen Typ I hållas till ett absolut minimum och antalet Typ II får inte gärna vara alltför många.

Den här säsongen har jag haft fler Typ I och II än jag klarar av att räkna och/eller klarar av mentalt. Nästan varje hål innehåller ett riktigt taskigt slag som i vissa lägen leder till plikt och i andra lägen leder till ett returslag som är minst sagt klurigt (helt i onödan). Jag vet ju att jag har de flesta slagen i bagen som behövs för att skjuta låga 80-scorer, men det känns ändå som att jag lyckas taffla till det och skjuta 95. Ibland övertygar jag mig själv att det är för att jag spelar lite för få rundor för att komma in ett bra flow, men ibland lyckas jag inte övertyga mig själv om något annat än att jag har en lägstanivå som är på tok för låg helt enkelt. När man har några hål i rad av enkla par eller tap-in bogeys, känns allt så enkelt och man undrar vad det är som gör att man ställer till det så förbaskat för sig hela tiden, men rätt vad det är är man tillbaka ute i tjocken och letar efter sin P-boll igen

Det som känns extra irriterande är att det är nästan aldrig samma sak som leder till problem heller. Ena dagen är det en snaphook som kommer i tid och otid (oftast när det är out eller hinder vänster förstås!), nästa dag är det järnen som tas lite tjockt hela rundan, nästa dag är det puttern som går halvvägs på samtliga förstaputtar. Det som fungerade fint och höll förfallet i schack förra rundan, är nu det som driver scoren från acceptabel till dålig.

Det som är positivt som jag kan lyfta fram är att jag har lyckats börja använda höfterna mycket bättre och vilket har lett till en allmänt mycket bättre baksving, som i sin tur leder till mer klubbhastighet, mer frekvent bollträff och ett spår som är inifrån till neutralt istället för neutralt till utifrån. Detta gör att den tidigare standardmissen pushslice nu snarare övergått i en rak hook, när jag råkar stänga klubbhuvudet en aning i träffen. Slagen som är bra eller okej är dock mycket mycket bättre. Detta känns som ett enormt lyft och något som ger mig positiv energi att fortsätta kämpa på.

To be continued.

stevvee skrev:Men när man läser mellan raderna känns det som du kämpar för att bli bättre varje runda men desto mer problem desto mer kämpar du och sen är man inne i en ond spiral Känns det lite så när du tänker på dina rundor ?

Hollowind skrev:

stevvee skrev:Men när man läser mellan raderna känns det som du kämpar för att bli bättre varje runda men desto mer problem desto mer kämpar du och sen är man inne i en ond spiral Känns det lite så när du tänker på dina rundor ?

Ja, det känns verkligen så.

På rangen försöker jag att få svingen och bollträffen att sitta. Kontrollera sidspinnen och starta bollen där jag vill så att man har kontroll på var bollen tar vägen, inte bara att träffen känns som den ska och att bollen har fin flykt i luften. På närspelsområdet försöker jag hitta consistency i såväl bollträff som bollflykt och längd. Med puttern försöker jag främst att starta bollen rätt och pendla med självförtroende och inte lägga den 60-70% av avståndet som jag ibland har en tendens att göra på banan när det gäller. När jag sedan står där i skarpt läge med en sättbar birdieputt, ett viktigt utslag, en wedge in efter ett kanonbra utslag, så har det en tendens att skita sig helt.

...och när jag väl hittar en positiv sak att ta med mig i mitt spel, t.ex. att jag börjar starta puttern bättre på min linje, så börjar jag istället toppa wedgarna runt greenen, trots att det känts kanon dagen innan när jag tränat just det. Jag upplever verkligen att jag behärskar alla delar av spelet för min hcpnivå, men jag får liksom inte ihop det över en runda.

Något jag tror spelar in är att jag måste lära mig att slappna av. Andas och svinga fritt där ute och vara mer "i slaget" än att tänka ett-två steg framåt. Jag anser själv att jag är en lugn och kontrollerad person, men ibland på banan finner jag mig själv med att känna att jag nästan har hög puls och går och funderar på alldeles för många saker samtidigt, istället för att bara visualisera slaget jag har framför mig och hur det skall utföras. Det är nog en sak som verkligen måste bli bättre om jag vill att allt skall lossna för mig.