Sida 8 av 29

Re: Hollowinds golfdagbok - vägen mot singel

Postat: 04 apr 2016, 22:07
av Hollowind
2016-04-04 - Kort rangepass för att känna in nya svingtips

Under gårdagkvällens simulatorturnering hann jag få några små svingtips från en av killarna i styrelsen. De innebar lite ändrad uppställning med fötterna och justerad hållning/balans i adresseringen för att få bättre kraftöverföring och ett bättre svingspår. Såklart kändes det märkligt där och då, men redan efter ett femtiotal bollar på rangen började det kännas mer naturligt. Andelen orena bollträffar var få idag, och hela svingen kändes på något sätt mer naturlig och kontrollerad efter att jag anammade tipsen jag fått. Det känns hoppfullt och inspirerande.

Dagens sidenote: Jäklar vad skön Titleist Players Glove är. Kommer bli svårt att återgå till något annat hädan efter :lol:

Bild Bild

Re: Hollowinds golfdagbok - vägen mot singel

Postat: 08 apr 2016, 16:46
av Erikxson
Hollowind skrev:Dagens sidenote: Jäklar vad skön Titleist Players Glove är. Kommer bli svårt att återgå till något annat hädan efter :lol:
Amen to that!

Re: Hollowinds golfdagbok - vägen mot singel

Postat: 12 apr 2016, 22:53
av Hollowind
2016-04-08 - 2016-04-10 - Masters-helg i Falkenberg

Som lite av en tradition spenderades Masters-helgen i Falkenberg tillsammans med en golfande kompis och delvis även hans två bröder. Tanken var initialt att vi skulle spelat golf och följt tävlingen på tv kvällstid alla fyra dagarna, men på grund av våra skolscheman fick det bli en 2,5-dagars istället. Gott nog.

Fredag och det vankades 27 hål på Björnhults GK. Jag var glad och energisk över det som skulle bli en riktigt bra golfhelg, så jag glömde nästan fokusera på mitt eget spel - och det syntes i scorekortet. Första 18 innehöll en mix av märkliga wedgeslag, ett antal riktigt grova duffar och en driver som inte ens ville förbi damtee. Kaosartat var ordet. Det rann iväg förbi 100 slag, en gräns man hoppats slippa korsa över huvudtaget den här säsongen...

Nästa nio fick vi sällskap av kompisens två bröder. För min del gick det inte bättre då, men det var kul ändå. Som någons signatur säger, att en dålig dag på golfbanan är bättre än en bra dag på jobbet.

Kvällen avslutades givetvis framför Masters och vad är bättre efter en lång och intensiv dag än en flottig kebabpizza och några kalla?

Bild

Lördag och nya friska tag! Idag ska jag spela fokuserat och noggrant, tänker jag när jag kliver upp ur bäddsoffan. Banan för dagens 36 planerade hål var Ullared-Flädje GK, en bana vars karaktär jag gillar väldigt mycket, även om den inte är något spektakulärt egentligen. Det är en blandning av toksmala skogshål med trädridå längs båda sidor och några öppna hål med kalhyggen på sidorna, samt några mot slutet som är mer av fältkaraktär. Skicket är aldrig något att hänga i julgranen, men jag gillar den trots det.

Under rundans gång märker jag att något från gårdagen som jag främst trodde berodde på dåligt fokus och taskiga svingar hänger kvar, att jag skickar massor av järnslag direkt ut vänster med en kraftig hookspinn. Idag kändes svingen fin och bollträffen allt bättre, men ändå kom dessa märkliga hookar. I några veckors tid har jag känt att järnen, i synnerhet 6-8, var otroligt tunga i tån och hela tiden ville stänga sig i händerna på mig nere vid bollen. Jag rådfrågade en kompis som jobbar med custom fitting om detta och han sa att det var vanligt att man kände så om man har klubbor som är för upright för ens adressering och eventuellt även för ens impact. Han hade noterat detta på mina slag senast vi spelade i simulatorn, att det nog var så att jag behövde bocka järnen någon eller några grader flat. Detta problem blev allt starkare ju mer jag spelade och till slut kunde jag inte ens hålla bladet öppet om jag så försökte greppa det som om det nästan vore en wedge på väg att genomföra ett sandslag. Balansen i klubbhuvudet var helt enkelt mycket märkligt framtung och detta resulterade i stängt blad vid impact (vi filmade och fick det bekräftat) och snaphooksen avlöste varandra mest hela tiden. Inte mycket att göra åt det nu, tänkte jag och gjorde mitt bästa för att lösa situationen. Det visade sig att om jag klappade på bollen rejält, d.v.s så nära en fullsving man kommer utan att svinga över sin förmåga, så avtog problemet litegrann. Jag antar att det har med skaftets bend att göra?

Anyway. Vi spelade på och jag lyckades äntligen bryta 100-gränsen i alla fall även om scoren var långt ifrån mitt handicap på 15,1 (par 70 dessutom). Närspelet började sitta och puttingen var nu riktigt bra. Tror jag puttade 34 puttar den rundan.

Bild

Efter en stärkande pytt i panna med ägg och rödbetor och lite välbehövlig vila på restaurangens terass, var det dags för 18 hål till. Nu anslöt lillebrorsan från kvällen innan också. Den rundan var likvärdig den första med fin putting och skapligt närspel. Drivern hade börjat samarbeta och från tee låg jag ofta bra till, men förstörde det med hookade järnslag på andraslaget oftare än inte. Plikten efter borttappad skogsboll gjorde sitt för scoren, som igen hamnade strax under hundringen efter att ha hålat ut på artonde strax före solnedgången.

Bild

Söndag och sista dagen för helgen. Dags för kompisens hemmabana Björnhults GK igen. Kroppen började kännas allt mer stel efter 63 spelade golfhål och det krävdes några hinkar och lite stretching innan man kände sig redo igen. Jag hade, stelheten till trots, hittat mitt spel och jag limmade flera wedgar runt greenerna för en säker enputt, slog säkra spoons och hybrider från tee och låg ynka två över par brutto efter fem spelade hål där både hål 4 och hål 5 är riktiga scoremördare i vanliga fall. De andra grabbarna hade nästan tappat stinget på grund av mängden golf dagarna innan och förstod inte hur jag kunde prestera så väl idag. Det förstod inte jag heller, men jag försökte upprätthålla det så gott som möjligt medan det varade.

På sjätte hålet kom första misstaget. Jag mätte fel med kikaren och trodde jag hade 182m kvar till vattenhindret och bestämde mig för att spela säkert - en full järnsjua. Det visade sig vara kortare än uppmätt (måste ha fått något längre bak i vattnet i fokus) och jag gick rätt i vattnet med ovan nämnda hook dessutom. Dagens första dubbel var nu skriven i scorekortet. Efter den fadäsen infann sig inte det fina spelet från första fem hålen igen, men jag härdade ut så gott jag kunde.

Efter nio hål bestämde vi oss för att sätta punkt för denna Masters-helg. Jag skrev en 44 på sista raden i scorekortet. Trots ett pliktslag och några få riktiga snaphooks och en tokduff på nian, är jag väldigt nöjd med avslutet på helgen.

Bild

Imorgon (onsdag) bär det av till Sierra Golf utanför Gdansk i Polen för nästan tre hela dygn av golf. Håller tummarna för bra spel och fint väder. Oavsett om de önskningarna uppfylls eller ej, blir det nog otroligt kul och sällskapet jag åker med består av elva glada och goa golfare, så det kan nog inte gå så fel.

Jag fick dessutom järnen bockade av ovan nämnd custom fitting-kompis idag och efter en justering på två grader flat på samtliga järn känns de extremt mycket mer naturliga vid adressering. Vi hade inte tid att provslå på platta och så vidare, men med tanke på hur det känts under helgen kan det inte bli sämre, tänker jag och tackar för hjälpen.

Nästa dagboksinlägg blir från Polen. Huruvida det ges tid till uppdatering där, eller om jag tar det hemifrån i början av nästa vecka, märker vi :)

Bild

Re: Hollowinds golfdagbok - vägen mot singel

Postat: 13 apr 2016, 07:14
av MaxP
Härlig uppdatering! Ullared-Fjärde GK är också en bana jag har spelat, minns den väldigt mycket precis som du skriver. Ska bli intressant att höra hur järnen går efter justeringen!

Re: Hollowinds golfdagbok - vägen mot singel

Postat: 13 apr 2016, 07:39
av JohanAdministratör
Grattis till förstaplatsen!! Bild


Skickas från min iPhone via Tapatalk

Re: Hollowinds golfdagbok - vägen mot singel

Postat: 13 apr 2016, 07:46
av Mikael316
alla såg så ledsna ut bilderna, gick och tittade i marken.. :(

Re: Hollowinds golfdagbok - vägen mot singel

Postat: 13 apr 2016, 08:58
av Hollowind
MaxP skrev:Härlig uppdatering! Ullared-Fjärde GK är också en bana jag har spelat, minns den väldigt mycket precis som du skriver. Ska bli intressant att höra hur järnen går efter justeringen!
Ja jag är själv väldigt hoppfull att jag kommer att trivas med dem igen efter justeringen. Det är ju himla märkligt ändå att det blivit som det har blivit. Detta är inget jag märkte under förra säsongen, annat än att just J7 kändes lite tå-tung under vinterns rangepass och först nu har nästan alla järn börjat kännas mer eller mindre så. Det har liksom smugit sig på mig. Antar att det måste bero på att händerna sakta kommit närmare kroppen vid både adressering och impact, utan att jag själv varken märkt det eller gjort något för att skapa det?
JohanAdministratör skrev:Grattis till förstaplatsen!!
Tack! :D Sjukt kul! Nu blir det till att styra om i jobbschemat så att man kan åka till Bro Hof! :D
Mikael316 skrev:alla såg så ledsna ut bilderna, gick och tittade i marken.. :(
Haha, ja det har du rätt i, nu när du säger det. På bilden med alla tre tror jag de tittar lite ner för att inte stirra rakt in i solen och på den andra bilden med kompisen ensam så skrivs det score i mobilen så det beror nog inte på ledsamhet i något av fallen (hoppas jag) :D

Re: Hollowinds golfdagbok - vägen mot singel

Postat: 20 apr 2016, 15:44
av Hollowind
2016-04-20 - Första ordinarie rundan på nya hemmabanan

Jag har inte bloggat om Polen-resan och jag orkar faktiskt inte göra det heller, det får räcka med recensionen av anläggningen i sig. Spelmässigt kan man säga som så att jag spelade bäst i hela tolvmannagänget första dagen, vilket nog sa mer om de andra än om mig. Jag spelade på mitt handicap i alla fall och allt kändes rätt bra. Efter det hände något och jag slutade träffa bollen. Det var toppar, det var duffar, det var duckhooks, det var dålig längdkänsla och dåligt fokus överlag. Men trevlig hade jag i övrigt och resan var lyckad.

Bild

Igår var jag på World of Golf och tränade på allt det som inte fungerade sista två dagarna i Polen, d.v.s. allra främst bollträff och även lite nya positiva tankar om mig själv och min egen prestation. Jag märker att när det går dåligt tappar jag humöret lite för fort och börjar spela med en oskön känsla inombords, eller så slutar jag bry mig och därmed slutar fokusera på nästa slag. Båda problemen leder genast till usla resultat i scorekortet och allt blir en ond spiral. Rangepasset gav bra indikationer och det som hjälpte var att ta det lite lugnare i baksvingen och att höja hela svingplanet en aning. I Polen föll det tillbaka mot min "gamla" sving med flackare och kortare svingar, vilket inte är önskvärt för mig. Jag höjde dessutom händerna lite i adresseringen då jag insett att jag successivt sänkt händerna under hela försäsongen, vilket inte lett till några positiva effekter, snarare tvärtom. Det kändes, som alla andra förändringar, mycket märkligt i början men blev allt mer normaliserat ju fler bollar jag slog. Klubbhuvudet låg dessutom genast bättre mot marken och i kombination med liejusteringen jag gjort kändes det väldigt bra.

Bild

Idag sken solen och det var klarblått när jag klockan ringde. Positivt inställd och dessutom extra peppad för att spela med en plushandicappare som jag blivit bekant med, kastade jag i mig frukosten och åkte mot banan för en timmes fokuserad uppvärmning.

Väl på rangen kändes slagen lite stela och trötta första 10-15 minutrarna, vilket är förståeligt, jag är ju inte 25 år längre precis :D Efter en stund började dock de goa träffarna avlösa varandra och jag tyckte mig ha blivit mjuk och följsam. Gott nog, och jag värmde upp wedgarna lite och avslutade med putting. Allt kändes fint. Jag var redo för banan.

Efter fyra spelade hål låg jag +1 brutto och bjöd på mycket fin golf. Om jag missat fairway räddade jag upp det helt enligt skolboken och jag lyckades prestera med alla klubbor utom drivern, som bjöd på stora slicear. Efter ytterligare några hål hade jag lyckats tappa lite mer slag genom ett pushat slag ner i sankmarken på sjuan och fick spela på en provisorisk. Nästa hål blev utslaget uselt och jag hittade en MUA strax framför damtee. Därifrån blev spelet aldrig lika bra som första fjärdedelen av rundan, utan jag blandade och gav lite. Det som för dagen fungerade allra bäst var faktiskt bollträffen samt touchen i de korta wedgarna som både slogs cleant med spinn och med rätt längd. Skön känsla!

Bild

Summa summarum så blev det 99 slag idag, 12 mer än handicapet. Hade drivern fungerat normalbra och jag inte tappat bort två bollar i lägen där man borde hittat dem, samt slagit till bollen lite bättre på förstaputtarna, hade jag spelat på mitt hcp. Eftersom det var första riktiga rundan på Partille blev vissa utslag och några blinda andraslag lite felaktigt spelade på grund av dålig kännedom om banan, så det kan man ju förbättra till nästa gång också. Känslan i magen var väldigt bra efter rundan trots scoren, och jag är redan taggad på mer!

Kompisen spelade in sig på 73 slag och då träffade han inte många fairways sista nio och pliktade för två borttappade bollar, så det var ändå imponerande måste jag säga! Kul att uppleva en så duktig golfare på nära håll.

Bild

Re: Hollowinds golfdagbok - vägen mot singel

Postat: 23 apr 2016, 18:19
av JohanAdministratör
Jag fortsätter att gilla dina inlägg! Så jäkla trevligt att läsa med bilderna som tillägg.
Vad kul och inspirerande att hitta en kompis som har så jäkla bra handikapp. Det skulle jag också gärna ha!

Re: Hollowinds golfdagbok - vägen mot singel

Postat: 24 apr 2016, 08:30
av Hollowind
JohanAdministratör skrev:Jag fortsätter att gilla dina inlägg! Så jäkla trevligt att läsa med bilderna som tillägg.
Vad kul och inspirerande att hitta en kompis som har så jäkla bra handikapp. Det skulle jag också gärna ha!
Tack Johan! Ja verkligen, det är riktigt häftigt. Och jag har förmånen att ha två faktiskt :lol: