Sida 9 av 29

Re: Hollowinds golfdagbok - vägen mot singel

Postat: 27 apr 2016, 23:18
av Hollowind
2016-04-27 - 80 bollar på World of Golf som tentapluggspaus

Två dagar till tenta och motivationen att studera tryter mer än någonsin. Motivationen till golf däremot, den tryter väl aldrig? :lol:

Av den enkla anledningen blev ett kortare rangepass en välkommen paus för både kropp och själ. Jag tog bara med mig J5, J8 och 48-gradaren från bagen och tryckte ut 80 bollar ur maskinen. Dessa skulle slås mer eller mindre planlöst - mest för att upprätthålla den fina bollträff jag lyckats uppbåda senaste veckan, men även som ren terapi och njutning. Att slå bollar på rangen är ju trots allt golf i sin simplaste form och utan för mycket teknikaliteter i huvudet kan det bli en ganska harmonisk aktivitet.

Bollträffarna satt väldigt bra även idag. Första 20-30 bollarna var otroligt rena och fina, allihop. Därefter började det gå lite sämre, men fortfarande med väldigt låg andel dåliga slag. Mycket nöjd och glad lämnade jag rangen och återgick till studierna en halvtimme senare med lite ny, fräsch energi.

Re: Hollowinds golfdagbok - vägen mot singel

Postat: 28 apr 2016, 06:37
av MaxP
Hollowind skrev:2016-04-27 - 80 bollar på World of Golf som tentapluggspaus

Två dagar till tenta och motivationen att studera tryter mer än någonsin. Motivationen till golf däremot, den tryter väl aldrig? :lol:

Av den enkla anledningen blev ett kortare rangepass en välkommen paus för både kropp och själ. Jag tog bara med mig J5, J8 och 48-gradaren från bagen och tryckte ut 80 bollar ur maskinen. Dessa skulle slås mer eller mindre planlöst - mest för att upprätthålla den fina bollträff jag lyckats uppbåda senaste veckan, men även som ren terapi och njutning. Att slå bollar på rangen är ju trots allt golf i sin simplaste form och utan för mycket teknikaliteter i huvudet kan det bli en ganska harmonisk aktivitet.

Bollträffarna satt väldigt bra även idag. Första 20-30 bollarna var otroligt rena och fina, allihop. Därefter började det gå lite sämre, men fortfarande med väldigt låg andel dåliga slag. Mycket nöjd och glad lämnade jag rangen och återgick till studierna en halvtimme senare med lite ny, fräsch energi.
Att slå bollar på rangen är ju knappt golf i någon form ;)

Re: Hollowinds golfdagbok - vägen mot singel

Postat: 28 apr 2016, 13:46
av Hollowind
MaxP skrev:Att slå bollar på rangen är ju knappt golf i någon form ;)
Äsch, man får hålla i stickorna, känna träffen och se bollen flyga i alla fall :lol:

Re: Hollowinds golfdagbok - vägen mot singel

Postat: 06 maj 2016, 22:52
av Hollowind
2016-05-06 - Nio hål på Albatross GK (19-27)

Idag var vädret spektakulärt och jag tog med mig en kompis som inte spelar golf aktivt till Albatross GK och deras 19-27:a som är pay and play måndag till fredag. Jag har ju lite extragrejer i mitt vindsförråd tänkta till att just kunna lånas ut om någon kompis vill prova golf, så idag fick extrasetet spelas för första gången.

Väl på rangen kändes det oootroligt dåligt för mig. Svingen kändes hemskt stel och konstlad och de dåliga träffarna avlöste varandra. Hookade med samtliga klubbor och duffade wedgarna, något jag inte gjort alls på flera veckor. Hur ska detta gå? Jo, redan på första hålet fortsatte obehagligheterna. Jag la ut en fin spoon mitt i fairway, men andraslaget med hybriden hookades upp i den lilla dungen 160-170m bort. Jag vet att det är sjukt svårt att hitta bollen där, så jag droppar en p-boll och slår, dum som man är, samma klubba igen istället för att ta något som jag vet kommer att resultera i en boll i spel. Nu pushar jag ut den 40 grader och rakt ut i skogen istället. Hittar ingen av bollarna och streckar första hålet :oops:

Bild

Efter detta bestämde jag mig för att vakna till liv. Det gjorde jag också och spelade de resterande åtta hålen fyra över par. Detta trots sneda och allmänt risiga slag från tee, men från 100 meter och in var det det bästa spel jag någonsin visat upp tangerat endast av dagen då jag satte mitt personbästa 84 på Eskilstuna GK i augusti i fjol. Alla wedgar, oavsett om det var fullsvingar eller greenside-chippar var on point och alla förstaputtar antingen sjönk eller limmades för en säker andraputt. Den enda treputten kom på ett hål med riktigt sneaky hålplacering mitt i en slope. 14 puttar på de 8 hål jag nådde green på är jag riktigt glad över. Totalt 46 slag och 17 poäng trots fadäsen på första hålet. Det är taget!

Bild

För kompisen gick det förvånadsvärt bra för att inte ha spelat en enda runda sedan sommaren 2013. Han har bara varit med mig på rangen två gånger och dängt några bollar på måfå. Han fick till två par på nio hål efter extremt fina inspel med järn från 130-140m båda gångerna och tvåputt på det. Jag vågar påstå att han fick mersmak och kanske får tummen ur och aktiverar sitt gamla Golf-ID efter detta :D

På fredag 13/5 är det Kårmästerskap på min skola och i egenskap av arrangör hoppas jag kunna leverar såväl fint väder, glatt humör och några goa slag. Inspelsvarv onsdag morgon och kaaanske en runda på söndag också. Förhoppningsvis ska det räcka för lite kvalitativ leverans :lol:

Re: Hollowinds golfdagbok - vägen mot singel

Postat: 07 maj 2016, 08:25
av Mikael316
Hollowind skrev:2016-05-06 - Nio hål på Albatross GK (19-27)

Idag var vädret spektakulärt och jag tog med mig en kompis som inte spelar golf aktivt till Albatross GK och deras 19-27:a som är pay and play måndag till fredag. Jag har ju lite extragrejer i mitt vindsförråd tänkta till att just kunna lånas ut om någon kompis vill prova golf, så idag fick extrasetet spelas för första gången.

Väl på rangen kändes det oootroligt dåligt för mig. Svingen kändes hemskt stel och konstlad och de dåliga träffarna avlöste varandra. Hookade med samtliga klubbor och duffade wedgarna, något jag inte gjort alls på flera veckor. Hur ska detta gå? Jo, redan på första hålet fortsatte obehagligheterna. Jag la ut en fin spoon mitt i fairway, men andraslaget med hybriden hookades upp i den lilla dungen 160-170m bort. Jag vet att det är sjukt svårt att hitta bollen där, så jag droppar en p-boll och slår, dum som man är, samma klubba igen istället för att ta något som jag vet kommer att resultera i en boll i spel. Nu pushar jag ut den 40 grader och rakt ut i skogen istället. Hittar ingen av bollarna och streckar första hålet :oops:

Bild

Efter detta bestämde jag mig för att vakna till liv. Det gjorde jag också och spelade de resterande åtta hålen fyra över par. Detta trots sneda och allmänt risiga slag från tee, men från 100 meter och in var det det bästa spel jag någonsin visat upp tangerat endast av dagen då jag satte mitt personbästa 84 på Eskilstuna GK i augusti i fjol. Alla wedgar, oavsett om det var fullsvingar eller greenside-chippar var on point och alla förstaputtar antingen sjönk eller limmades för en säker andraputt. Den enda treputten kom på ett hål med riktigt sneaky hålplacering mitt i en slope. 14 puttar på de 8 hål jag nådde green på är jag riktigt glad över. Totalt 46 slag och 17 poäng trots fadäsen på första hålet. Det är taget!

Bild

För kompisen gick det förvånadsvärt bra för att inte ha spelat en enda runda sedan sommaren 2013. Han har bara varit med mig på rangen två gånger och dängt några bollar på måfå. Han fick till två par på nio hål efter extremt fina inspel med järn från 130-140m båda gångerna och tvåputt på det. Jag vågar påstå att han fick mersmak och kanske får tummen ur och aktiverar sitt gamla Golf-ID efter detta :D

På fredag 13/5 är det Kårmästerskap på min skola och i egenskap av arrangör hoppas jag kunna leverar såväl fint väder, glatt humör och några goa slag. Inspelsvarv onsdag morgon och kaaanske en runda på söndag också. Förhoppningsvis ska det räcka för lite kvalitativ leverans :lol:
I spel från tee och bra från 100 och in är receptet för framgång på eskilstuna. I övrigt inte så noga, bara att smiska på den!!!

Re: Hollowinds golfdagbok - vägen mot singel

Postat: 07 maj 2016, 14:05
av Hollowind
Mikael316 skrev:I spel från tee och bra från 100 och in är receptet för framgång på eskilstuna. I övrigt inte så noga, bara att smiska på den!!!
Japp jag märkte det :D Inte så många ställen där det går åt helvete. Ser fram emot att spela den och Katrineholms GK igen i sommar :)

Re: Hollowinds golfdagbok - vägen mot singel

Postat: 07 maj 2016, 19:16
av Mikael316
Hollowind skrev:
Mikael316 skrev:I spel från tee och bra från 100 och in är receptet för framgång på eskilstuna. I övrigt inte så noga, bara att smiska på den!!!
Japp jag märkte det :D Inte så många ställen där det går åt helvete. Ser fram emot att spela den och Katrineholms GK igen i sommar :)
Hör av dig när du spelar eskilstuna så kan du få sällskap! :)

Re: Hollowinds golfdagbok - vägen mot singel

Postat: 10 maj 2016, 10:19
av Hollowind
2016-05-08 - En runda i solen med nytt sällskap

Söndag, 23 graders sol och inte ett moln så långt ögat kunde nå. 09:00 var jag inbokad i en starttid tillsammans med en tjej som var involverad i skolans golfförening första året jag var medlem. Sedan flyttade hon till Skottland för studier och en massa linksgolf, så har jag inte träffat henne sedan dess. Nu var hon tillbaka till Göteborg och eftersom vi är medlemmar i samma klubb bestämde vi oss för att gå en runda. Hennes kompis var också med i bollen. Båda mycket trevliga och lättsamma, så allt som allt var det upplagt för en riktigt go runda.

På första hålet började problemen för min del. Jag lyckades lägga mig i skogen/snåren mellan första och andra hålet och där är det mycket stammar i spelriktningen kan jag lova, och en massa sly och buskar på marken. Efter tre försök var jag ute på fairway igen och skulle alltså slå mitt femte slag in mot greenen. Up and down från cirka 50m lyckades jag göra och "räddade" en trippel. Hoppas resten av rundan går bättre, tänkte jag.

Problemen fortsatte för mig och jag var väldigt ofta av fairway på utslagen, inklusive att jag vid två tillfällen fick spela på P-bollen med två tappade slag i scorekortet. Mellanjärnen var den del av spelet, tillsammans med ungefär varannat utslag, där jag skapade mest problem för mig själv. Jag kan inte minnas att jag slog en enda bra J6-J8 under hela rundan, utom från pegg på korthålen. Jag kom helt enkelt inte ner bra på bollen. Någon duff, någon tunn, någon tåad boll och så vidare. Hybriden, som normalt sett är min räddare i nöden, fungerade inte alls idag, varken från tee eller från schyssta lägen där det behövdes transport på sisådär 185-200m. Fyra treputtar blev det också efter en hel runda av fega förstaputtar. Jag tror att nästan alla förstaputtar låg kort om hål, och det var likadant för mina spelpartners. Sega greener? Fega golfare? Tråkigt oavsett, då scoren lätt rinner iväg just så.

Bild

Tyvärr var det endast en enda del av spelet som fungerade riktigt bra idag och det var inspelen från avståndet 75-100 meter, d.v.s. där jag spelar fullslag med mina tre mest högloftade wedgar 52-56-60. Jag gillar verkligen att slå dem med fullsvingar, istället för att t.ex. slå en trekvartssving från 55 meter och dylikt.

Jag rundade av rundan med lite bättre spel mot slutet, då jag började känna att jag blivit lite varm och bekväm. Slagen från tee började sitta och jag träffade ett par-tre fairways med full längd sista 5-6 hålen.

Rundan summerades till pinsamt usla 103 slag (+14 jämfört med hcp) och jag spelade alltså ungefär som en 28-handicappare för dagen. Förutom en mycket tidig och ringrostig runda med forumets egen Wolfsheim som jag tror slutade runt samma score, så hade jag hoppats att inte behöva gå upp på tresiffrigt igen för säsongen. Dessutom är det inte bra när jag ska ställa upp sin arrangör av skolans eget Kårmästerskap om bara fem dagar (fredag 13:e). Båda medspelarna gick också en bit över 10 slag över sina hcp som låg på 4 resp 11 om jag minns rätt, så jag var åtminstone inte ensam om att inte få till spelet ;)

Som ni kan läsa och förstå själva känns målet att nå singelhcp den här säsongen väldigt långt borta. Jag tror dock att det är dags för mig att hitta plats i budgeten till några lektioner. Se om man kan få några game changing advice och kanske lära sig träffa bollen lite bättre efter nya färska tips. Jag har faktiskt en 25-minutare gratis på World of Golf som jag får se till att utnyttja.

Well, trevligt sällskap, fantastiskt väder och några kanondrives och inspel, är det jag får ta med mig. Troligen blir det en runda 8:00 imorgon. Jag får hoppas jag hittar mitt spel då :lol:

Bild

Re: Hollowinds golfdagbok - vägen mot singel

Postat: 10 maj 2016, 21:12
av Hollowind
2016-05-10 - Utprovning av järn på Mizunos demodag på World of Golf

Idag var jag med om något väldigt spännande - jag åkte halvspontant till World of Golf för att dra någon hink som uppvärmning inför fredagens kårmästerskap. Senaste rundan kändes, som ni kunde läsa om i det tidigare inlägget, inte bra, och träning behövdes får att få spelet på plats igen.

Väl på parkeringen såg jag att en kille stod och lastade ut 5-6 bagar fulla med Mizuno-klubbor, och jag frågade om det vankades demo-dag och så var fallet! Jag har under någon veckas tid börjat snegla på att eventuellt köpa helt nya järn istället för att jaga något begagnat som jag trivs med, och så sent som i förrgår började jag intressera mig lite extra för JPX 850 Forged. Det huvudet har allt jag begär och vill ha av ett järn - minimal offset utan att sulan är varken jättetunn eller att huvudet är jättelitet. Enligt såväl videorecensioner som textbaserade sådana, verkar alla överens om att det är en klockren klubba för den som vill ha ett järn som ger bra feedback och som går att forma slagen litegrann med, utan att offra alla förlåtande egenskaper.

Innan jag visste ordet av, stod jag där med J5, J7 och J9 i handen och ett löfte om att få en fullständig fitting någon halvtimme senare efter att jag värmt upp lite på egen hand. Detta var inte vad jag förväntade mig när jag svängde in på parkeringen, men ack så spännande!

Bild

När jag väl börjat slå lite bollar försökte jag varva mellan mina egna Cobra S2F och dessa 850F och jag märkte genast skillnad. Japsarna låg extremt bra på marken. Inga tendenser till att vara tå-tunga som jag irriterar mig så förbaskat mycket på med mina nuvarande järn, och inte heller lika mycket offset. Det hänger ihop hävdade Mizuno-killen, när vi pratade om saken. I övrigt verkade huvudena vara ungefär lika stora - kanske att Mizunon var lite mindre och lite tunnare. Perfekta, tyckte mitt öga. Klockren balans mellan förtroendeingivande och tilltalande.

Launchade 2-3 grader högre än mina Cobra, men hade ungefär samma carry. Nedan en välslagen J5. (Blåste vänster-till-höger, så så mycket höger hade den inte curvat sig i vanliga fall :lol: )

Bild

Nu var det dags att koppla upp mig mot Trackman och att börja testa vilket skaft som passade mig bäst. Killen kombinerade ett tränat öga med datan från Trackman och kom ganska snabbt fram till att jag helt klart låg närmare stiff än regular, och att de allra lättaste skaften inte var lämpliga på grund av en rättså snabb vändning i toppläget på svingen. Vi provade PX 5.5, KBS Tour S, KBS C-taper Lite 110 och Nippon 1150 och det var de två sistnämnda som han tyckte passade mig bäst. Jag presterade ungefär likvärdigt med dem och det blev till slut en fråga om tycke och smak där C-tapern helt klart ser lite annorlunda ut med sin släta, mattgråa look. Jag gillade den men har fått höra att man tröttnar snabbt på den och att den slits lite lättare, samt att den inte är så eftertraktad/omtyckt på andrahandsmarknaden.

Bild
Bild

När vi provade min lie angle så visade det sig att jag slog bollen bra med standardlie, trots att jag träffade lite mer med tån än med hälen. Han tyckte dock inte att det fanns någon direkt anledning att beställa en mer upright lie än standard då slagen fick den riktning som passade mig utan justering. Skaftlängden var inget att diskutera, standard passade mig bra och det kändes jättebra. Jämfört med Cobra är de lite kortare som standard. Mina nuvarande har jag en tendens att vilja greppa ner nån halvtum på, så.

För att summera upplevelsen av järnen så kände jag verkligen att jag hade hittat mitt järnset. Bock i protokollets samtliga rutor så att säga. Snygga att titta ner på och med perfekt balans mellan estetiska aspekter och en klubba jag känner att jag kan slå bra med. Priset är inte så högt som många andra i samma segment. Kanske för att modellen kom förra året, vad vet jag. Det hade varit intressant att prova dem från gräs först för att se så att den härliga upplevelsen stannar kvar även när den får interagera lite med underlaget. World of Golf verkar ju ha sina gräsplatser öppna två veckor om året typ, så det lär väl inte hända :evil:

Mot slutet fick jag även testa en utility-4 men den visade sig inte vara någon vidare fit för mig. Slog den lågt och gillade inte riktigt känslan heller, så vi får väl se om man täcker upp glappet i distans mellan min nuvarande hybrid och det längsta järnet eller om J5 får bo kvar i bagen ett tag till. Någon manlighet måste man väl få behålla :lol: Till råga på allt tror jag dessutom att forumets egen Dormy-anställde tittade på när jag slog den sistnämnda klubban - slag jag inte kunde stoltsera med precis :oops: :lol:

Jag fick med mig en offert och en lika intressant som oväntad upplevelse hem från dagens rangebesök. Nu gäller det bara att ta ett beslut. Att beställa eller att icke beställa - det är frågan.

Bild

Re: Hollowinds golfdagbok - vägen mot singel

Postat: 14 maj 2016, 14:44
av Hollowind
2016-05-13 - Kårmästerskapet

Ett av vårens stora hållpunkter är kårmästerskapet, en tävling som är tänkt att hållas varje år av universitetets golfförening. Sedan förra året är jag ordförande och alltså ansvarig för att se till att det blir verklighet av det hela tillsammans med mina styrelsekollegor. Vi har ett samarbete med Partille GK så därför blev valet av anläggning tämligen enkelt.

Solen sken och vi var väldigt glada över de fina förhållanden som väntade i årets upplaga. 26 spelare kom till start varav fyra var samarabetspartners och resterande var studenter. Hela fyra spelare hade plushandicap och minst tio låg på singel. Tur för oss dödliga att vi endast korar vinnaren i bruttoklassen och resten av prestigen sker i nettoklassen.

För min del gick rundan ganska bra måste jag säga. Jag fick ett tips av en av ovan nämnda plushandicappare att jag borde ta stancen längre från bollen och genast när jag provade det på rangen så kändes det som att en polett trillade ner. Jag har ju strugglat hela våren med hookade järnslag och nu kändes det som att det kanske var slut på den varan. Jag tog med mig denna positiva upptäckt ut på banan och antalet fina järnslag avlöste varandra. Äntligen kunde jag börja träffa lite greener igen utanför 100m och jag kunde även börja prestera från tee på korthål igen, samt på hål med snäva doglegs, vilket det finns många av på Partille GK.

Bild

Bild

Efter rundan summerades scoren något högre än jag tyckte det kändes som, men efter att ha tappat bort två bollar från tee trots att alla fyra i bollen såg var den landade, samt att jag treputtade säkert tio gånger på de extremt snabba greenerna, gjorde förstås att det rann iväg snabbt. 95 brutto blev 79 netto och med den prestationen landade jag på nionde plats i nettoklassen av 26 startande. Vinnaren som sköt en imponerande 68 var den enda i hela fältet som spelade på eller under sitt hcp. Den som var näst bäst spelade på par (70) vilket också var imponerande med tanke på att han aldrig spelat Partille förut. Att han spelat som proffs på asientouren de senaste åren hjälper förstås till :lol: Och när han säger "det var jääkligt snabba greener" så förstår man att det inte bara var en annan det rullade på bra för :D

Bild

En mycket lyckad tävling avslutades med grillning hemma hos den nykorade kårmästaren och vi som arrangerat kunde inte somna annat än nöjda.