Svensktgolfforum.se

2016-05-14 - Nya medlemmar i skrotupplaget

Som ni vet om ni läst min dagbok, så har jag strulat med mina järnklubbor hittills under 2016. Eftersom jag trivdes relativt bra med dem under slutet av förra säsongen så var jag givetvis öppen för att det var indianen det var fel på och inte pilarna, men när man väl börjat ogilla en del av utrustningen är det svårt att helt släppa den tanken tycker jag. Jag upplever mina järn som väldigt tunga i tån, och att de vill bli adresserade en aning stängda hela tiden och att det tidvis resulterar i riktigt stängt blad vid träffen = snaphooks eller åtminstone mer draw än önskat. Det problemet avhjälptes inte att bocka dem lite flat heller tyvärr. Av den anledningen reagerade jag snabbt när jag såg att någon sålde:

"Titleist AP2 och Sun Mountain H2NO" för 1500kr. På bilden framgick det inte så mycket detaljer, men det var tydligt att det inte var någon av de två senaste modellerna av AP2 och att det inte heller var den senaste versionen av bagen i fråga. Dock var priset för attraktivt för att inte köpa grisen i säcken, så jag skickade ett snabbt mail. Det visade sig snart att jag var tvåa på bollen i en rad av cirka 30 intressenter. Den som hade första tjing hade säljaren dock inte fått tag på, så jag fick chansen att slå till. Det gjorde jag.

När jag väl fick hem klubborna så insåg jag att det var AP2 710 med Dynamic Gold S300. Och till min glädje och lättnad var skicket på träffytorna bra. Inte nära nyskick, men ungefär samma skick som mina Cobra är i nu, d.v.s. att det är tydligt att de spelats några säsonger, men att de har ett flertal säsonger kvar i sig innan det är dags för pensionsbagen:





Jag har ju tittat på AP2:or vid många tillfällen i butik och i folks bagar och alltid tänkt "alldeles för små för mig" och avvisat tanken på att spela dem förrän jag nått singelhcp, trots att jag hört folk säga att de är snälla nog för folk över singel att spela dem. När jag packade upp paketet efter att ha hämtat ut det, reagerade jag genast på att de var större än jag förväntat mig. Inte alls samma känsla som jag tidigare fått i butik.

När jag kom till World of Golf igår kväll tog jag med mig tre av mina Cobra-klubbor och alla AP2:or för ett litet test side-by-side. När jag satte ner dem sida vid sida fick jag mina föraningar bekräftade - det var inte så stor skillnad i storlek. Bilderna visar J5, J7 och Pw. AP2 till vänster och Cobra S2 Forged till höger:





Det märks självklart en viss storleksskillnad. AP2 är dessutom lite tunnare både i topplinjen och i sulan och har mindre (nästan ingen) offset, vilket tilltalar mitt öga extremt mycket.

Nu var det dags att provslå dem. Skulle de svagare loften märkas mycket? Hur skulle off-center hits kännas? Svaret visade sig vara att de kändes mycket bra på samtliga punkter.

Först och främst låg de balanserat och fint vid bollen, till skillnad mot mina tå-tunga S2:or. Skönt! Vid träffen hade de en lite klickigare känsla än mina S2, men jag upplevde bollflykten som lite högre och markant jämnare än mina tidigare. Högre bollflykt med samma klubba är ju ganska logiskt i och med loftsen, men det intressanta var att jag inte tappade någon längd alls i carry. Dock fick slagen mindre rull så totallängden blev ju 5-8 meter kortare ungefär, vilket förstås också det är fullt logiskt med högre bollbanor. Jag slog ett tiotal bollar i rad med varje järn och strecken på ProTracern ritades ut näst intill identiskt slag efter slag efter slag. Tack vare att det var samma skaft i båda setten kändes de väldigt lika att svinga.

Jag jämförde en del med mina Cobra också, även om jag till slut bara ville slå AP2:orna under vad jag visste skulle bli ett kort rangepass. Nu kan jag inte bärga mig från att ta med dem ut på banan och slå dem i skarpt läge och från olika underlag. Om de inte straffar mig extremt mycket tack vare lite tunnare sulor, så kommer jag att ersätta Cobra-settet utan att blinka och säga hejdå till det utan att fälla en enda tår. Förhoppningsvis blir det minst tre 18-hålsrundor den kommande veckan inkluderat Golfshopens singeltävling på Partille GK på söndag.

Bagen var i fint men använt skick. Att den dessutom var i helt rätt färger för mina tillbehör och min vagn var en glädjande bonus. Den kommer genast att ersätta min Sun Mountain C-130 som jag visserligen varit väldigt nöjd med, men att behöva oroa sig för mögel så fort Göteborg visar sin fulaste sida (vilket är alltför ofta, som ni vet) är inget jag trivs bra med. Den åker därför ut på Blocket och Facebook-grupperna redan ikväll. Skrik till om ni vill ha den till forumpris

To be continued

2016-05-16 - Gräskänning på WoG

Det bästa botemedlet mot studieångest är golf. Och jag vet Max, att rangen inte riktigt räknas, speciellt inte planlöst dängande, men när man har nya stickor är det tillräckligt roligt och givande för att rensa hjärnan och skänka njutning en stund för en stressad själ .

Efter att ha slagit 80 bollar på matta med främst AP2:orna men även lite spoon opeggad, som gick ovanligt bra, fick jag syn på att en man ställt sig ute på gräsplatserna. De är väl avstängda, trodde jag? Men jag tryckte ut 40 bollar till och gick ut och frågade om man fick slå från gräset. Han hade frågat i receptionen, som inte visste om det var öppnat för säsongen eller ej (?), så han körde i vind. Det gjorde jag också.

Nu skulle det bli intressant att se hur de kändes från gräset. Skulle de straffa mig mer än mina S2 Forged? Efter att ha slagit några bollar märkte jag att de absolut interagerade lite annorlunda med marken än S2:orna. Det kändes som att de grävde lite lättare i underlaget och blev därmed lite känsligare för duffar. Jag lyckades dock slå nästan alla 40 bollar bra med både J6 och J8, så det kändes helt klart lovande. En dag med taskig bollträff antar jag att jag får det definitiva svaret på om de är elakare eller inte



Nu är jag 90% säker på att det är dessa järn jag ska spela i alla fall. Allt hittills känns mycket bra och nu väntar endast ett greppbyte som en formell välkomstgest in i settet. Första rundan blir troligen torsdag morgon, om studierna går enligt plan fram till dess.

Bra läsning!
Kul med din tävling för studenterna och kul med nya AP2:orna!


Skickas från min iPhone via Tapatalk

710 var senaste modellen av AP2 jag spelade och jag älskade dem. Tror absolut inte att du kommer uppleva dem svårspelade!

JohanAdministratör skrev:Bra läsning! Kul med din tävling för studenterna och kul med nya AP2:orna!

Tack! Ja det känns jättebra

MaxP skrev:710 var senaste modellen av AP2 jag spelade och jag älskade dem. Tror absolut inte att du kommer uppleva dem svårspelade!

Härligt att höra Max! Det tror inte jag heller. Verkar väldigt lovande

Kul att klubborna känns bra!
Tror inte du behöver oroa dig över att de är svårspelade, det är inte bladklubbor så då blir skillnaderna ganska små om man träffar bollen någorlunda

2016-05-19 - Kompisrunda på Bollätarmonstret GK

Idag fick jag med mig en nära vän som inte spelat golf aktivt sedan flera somrar tillbaka. Han spelar normalt bara under sommarloven och hinner aldrig få upp någon vidare form och hela förra säsongen försvann till C-uppsatsskrivande, så nu var han sugen på att komma igång lite igen och jag var inte sen att bjuda med honom till hemmabanan Partille GK.

Efter en påtvingat jättekort natts sömn var det dags för golf och även om jag inte kände mig fysiskt redo var jag ovanligt taggad och hade ambitioner om en bra runda. Tyvärr lyckades inte ambitionerna infrias, och det började problematiskt redan på första hålet med ett mystiskt borttappat utslag, något som verkar bli ett signum för Partille GK oavsett vem som slagit bollen i fråga - bollar som alla i bollen har riktmärke och koll på försvinner spårlöst! Detta hände mig vid två tillfällen under rundan och tre gånger för min kompis. Sjukt tråkiga pliktslag


Kompisen letar efter ytterligare en spårlöst försvunnen boll på 18:e hålet

Det finns inget större nöje i att varken läsa om eller återberätta en dålig runda, men något jag tar med mig till nästa runda var väldigt väldigt bra touch med greenside-wedgarna. Klockren bollträff och riktigt bra längdkontroll rundan igenom och hade säkert 7-8 rimliga enputtar direkt efter pitch/chip från 5-30 meter, men lyckades bara sänka två vad jag minns. Med puttern i hand var det ovanligt dåligt. Jag startade inte bollen på min tilltänkta och vällästa linje, utan tryckte och drog dem om vartannat och ibland råkade jag nog till och med vinkla klubbhuvudet lite i träffen. Uselt med andra ord och som vi alla vet skapas inga scorer om det går dåligt med den klubban.

Det var ju dessutom första rundan med AP2-järnen, vilket såklart var spännande i sig. Jag hade en väldigt dålig ballstriking-dag överlag idag oavsett vilken klubba det gällde, så det är inte fair att uttala sig om vad jag tyckte om järnen. När jag slog bollen bra var de jättesköna och när jag slog dåligt så blev utfallet dåligt, inte svårare än så. Direkt efter rundan lämnade jag in dem på Innesvingen för en välbehövlig omgreppning. Mina Cobra S2 Forged är faktiskt redan sålda och skall skickas iväg imorgon.

Det ser inte ut att bli någon mer golf nu förrän söndagens tävling - Golfshopens Singeltävling och jag startar 09:30 med en dam och en herre på snäppet högre hcp än jag. Det ska bli kul, oavsett hur mitt spel går. Med tanke på hur elak Partille är mot sneda bollar, funderar jag på att spela otroligt "fegt" och återhållsamt. I stil med "hellre två pitchar än ett hybridslag" för säker bogey istället för osäkert par, så att säga.

2016-05-22 - Golfshopens singeltävling

Vatten över huvudet, var min spontana tanke, när jag anmälde mig till den årliga singeltävlingen på Partille, sponsrad av deras lokala Golfstore. Med tanke på mitt track record denna vår, kändes chanserna för gott resultat i tävlingen tämligen små. Vädret såg ut att bli fint och det skulle bli över 20 grader under slutet av rundan, så jag valde att ställa upp ändå, mer som en kul grej att delta på om inte annat.

Jag sattes ihop med en dam och en herre, hon 55-60 och han cirka 70, båda med lite högre handicap än jag själv. Det kändes bra, äldre människor brukar vara lugna och prestigelösa och mindre dömande om man har en taskig runda, tänkte jag.



Efter tre hyfsade hål hade jag två bogeys och en dubbel i scorekortet. Detta endast på grund av skakig puttning och inget annat, kom vi till det fjärde hålet, ett halvtight men kort par 4 med 90-gradigt dogleg höger efter 180-190m. Jag får dagens första (och enda, skulle det visa sig) hook och bollen rinner av ut i snåren till vänster om fairway. Vi alla tyckte att vi hade den, men när vi kom upp dit visade det sig att den var förlorad, som så många gånger förr när man är sned på denna banan. Den provisoriska blev ett kanonslag, men med lite för snäv linje, så den träffade en trädgren och störtdök rakt ner och hade ingen trevlig linje inför andra (fjärde) slaget. Hålet slutade tyvärr med en kvadruppel och det kändes genast lite mer hopplöst igen, scoremässigt. Jag började också känna av en strålande smärta i svanken när jag böjde mig ner och upp från att t.ex. ha tagit upp en boll ur hål eller satt mig för att läsa en putt. Oroväckande och distraherande i början av en golftävling...

Lustigt nog var det då det vände. De nästkommande hålen skrevs in som par, par, bogey, par, bogey, par, par. Lika oväntat som härligt och välkommet! Utslagen satt där de skulle, om än ibland lite konservativt utspelade med långt järn istället för träklubba, men det visade sig att det gav betalt i scorekortet varje gång. Jag börjar förstå skadan som en sned drive eller spoon gör, framför rewarden att slå två mellanjärn och trots det ta sig förbi det sneda utslaget. Man tappar alltså inte ens ett helt slag på att göra just så. Närspelet föll också på plats, inte bara inspel och greenside-wedgar utan även förstaputtarna började lägga sig väldigt nära hål eller till och med trilla i från några meters avstånd.



Två dubblar i rad smolkade bägaren lite efter den fina trenden just innan, men de tre sista hålen avslutades par, par, birdie, vilket kändes fantastiskt. På 17:e lyckades jag slå en helt perfekt, hög draw med J5 som gick rakt mot pinnen. Tyvärr förde medvinden med sig den lite för långt och den träffade fringen bakom flagg och rakt upp i buskaget bakom green. Vi hittade den, men knappt spelbar. Jag fick göra ett akrobatiskt "hack" med wedgen i hopp om att få ut den på spelbar yta igen, men till min förvåning lade jag den för en 20cm lång tap-in för par. Tack och bock!

På 18e slog jag en fin kontrollerad spoon ut precis bredvid kanten på fairway och därefter en pärla till J7 som seglade högt över en trädgren och rakt mot flagg. Det kändes i hela kroppen att den var på väg att bli riktigt bra, bara längden var rätt beräknad in i motvinden. När jag såg den slå ner mitt i flagglinjen någon meter före flagg kändes det som hjärtat skulle stanna en sekund - den kunde faktiskt gå i för eagle. Men den stannade 20cm ifrån hål och tävlingen kunde avslutas med ytterligare en tap-in, fast den här gången för birdie. Den enda gubben som satt på klubbhusets baksida ropade "varför la du den kôrt pôjk??"



Rundan summerades i scoringområdet till 45+43, 88 slag och +18 brutto och +1 netto. Herren i min boll sa "det vinner du på" och jag trodde först han skojade, men hans ansiktsuttryck visade att han menade allvar. Han förklarade att det varje tävling bara är någon enstaka spelare som klarar att spela på sitt handicap och att detta därför brukar räcka till vinst. Med dagens vindförhållanden trodde han inte någon skulle ha bättre än +1.

Vi var en av de tidigaste grupperna i B-klassen och jag väntade tålmodigt på att resterande grupper skulle komma in. En efter en kom de in och på resultattavlan sattes endast namn upp på +4 eller sämre netto, så jag ledde hela vägen fram till näst sista bollen, då en skylt med en röd 65 (-5) kom upp och petade ner mig från min plats på täppan. Nåväl, skjuter man -5 netto ska man gott vinna, tänkte jag.

Vid prisutdelningen visade det sig att man fick välja pris från ett prisbord, något som jag förstått är ganska vanligt. Vinnaren valde direkt den vattentäta Cobra-bagen och verkade nöjd. Det pris jag var mest sugen på fanns därför fortfarande kvar till mig:



En fin Fowler-färgad Nike-piké och en 25 minuters studiolektion var mina. Jag har länge gått och funderat på att ta en sån lektion, så snart jag får lite ordning på mig själv och mitt spel (bakvänt resonerat, jag vet), och nu behöver jag inte vänta längre. Nu ska jag bara avsluta skoltermin 8 av 10 och vila svanken lite, så är det dags sen. Jag kommer nog komplettera med en 25-minutare till så man hinner få ut lite mer av vistelsen än bara en liten försmak.

Bra jobbat och grattis!
Vilket sjyst pris, har aldrig deltagit i en tävling där en lektion funnits med. Hur bra som helst, varför har inte fler shoppar det?

MizunoMade skrev:Bra jobbat och grattis!
Vilket sjyst pris, har aldrig deltagit i en tävling där en lektion funnits med. Hur bra som helst, varför har inte fler shoppar det?

Tack MM!

Håller helt med, det är säkert många coacher/shopägare som inte riktigt tänker på det. Och dessutom, att ge bort något som baseras på deras egen arbetstid är ju billigare än inköpta varor, eftersom de kommer att kosta shopen lika mycket oavsett beläggning i studion.