Under januari började jag få ordning på drivern, vilket kändes kanon. Det kunde ge mig över 80 meter extra mot vad jag normalt kunnat kalla ”stabilt”. Receptet var: rimlig fart o klubban och rejält upp på bollen.
Det andra för att möjliggöra birdies på par5 var att få ordning på ett långt transportslag. Jag har lärt mig att jag kan snurra på J5 rejält, men med en elak hook på slutet. Hybriden har varit svår tidigare, liksom drivern delvis kanske pga mjukt skaft och att de är lite draw biased. Men den har gått bättre och bättre trots allt.
Idag gick den över förväntan. Episk känsla för bollträff och massa swoosch i pinnen. 208-215 carry om jag sopade på och ca 190 med en lugnare sving. I kombination med en bra drive borde jag se fram emot att nå par 5or på två, eller åtminstone nå ”fram” även om det är en wedge från sidan för att komma upp på green.
Men.... Nu är min fina AoA med drivern som bortblåst! Kändes helt orimligt att kunna slå flera grader upp på bollen. Snittfacit var flera mph ökad fart, men snarare 1° upp på bollen. Resultat: 20-30 meter borttappad carry

Dessutom hade jag sämre kontroll på korta järn än på länge. Skulle jag spela som idag blir det ingen sänkning på länge.
Fan att det ska vara så svårt att hålla en hyfsad nivå på alla punkter. Och då har inte ens närspelet och puttarna tagits in i kalkylen.
(Ingen behöver kommentera.. Behöver bara tömma ur lite irritation och sambon vill inte ta emot haha)
Sent from my iPhone using Svensktgolfforum