Jag har även kunskap att med små medel bygga klubbor med lika bra toleranser som det man får ut i en tour-truck. Att inte folk förstår skillnaden på OEM och det som är minutiöst byggt av en klubbmakare är inte min sak att förklara. Huruvida det sen gör skillnad irl. är en annan sak.

Det jag märker på mig själv är att själva receptet på en klubba är synnerligen svårdefinierat. I min bok pratar vi då perfektion och inte ”funkar hyggligt/bra”. Det sistnämnda fixar man på en minut men det slår mig att folk som gör en fitting ”tror” att de gått till en skräddare och fått en perfekt Armani.
Att träffa sweetspot är ingen garanti. Jag träffar ofta sweetspot oavsett om bollen går lågt, vänster eller höger. Det magiska kan inte bestämmas av en så anpassningsbar konsekvens. Ge mig 3* upright och träffen sitter inom några mm men bollfan går likväl vänster.
Jag har 5 järnset att tillgå i förrådet och 10-talet olika skaft att peta i dessa. Ena dagen funkar ett set bra och nästa funkar ett annat.
Jag lever lite med ”handikappet” att jag kan slå med vad som helst. En liten svingändring (som ingen annan kan se) så skiljer det 10m i peak och en draw byts till en mys-fade.
Klubborna och dess spec är enableande men inte bestämmande.
Jag mår, på riktigt, illa när mina kompisar (som någorlunda vet om min kunskapsnivå/nördhet) frågar om klubba x är ”bra”?
Jag kan säga exakt vilken modell person x i bekantskapskretsen ska köpa och inte köpa. Det är sååå frustrerande när de väljer att lyssna på reklam och varuhus-säljare.
Nu är jag, som sagt, ödmjuk irl så om någon tror sig veta, vill köpa och har blivit fittade med en modell .. så håller jag tyst.
Häromsistens fick jag tyvärr rucka på min ödmjukhet och peka med hela armen. En 18hcp hade köpt 1/2” förlängt med 1* upright. Efter 3 hål fick jag nog och sa till honom att greppa ner.
En vecka senare hade han bytt till standardlängd och en annan modell. Än idag tror han att modellbytet var hela skillnaden. Back to… ödmjuk Egon. Ändamålet helgar medlen.
Egon