KM i matchspel och i första rundan mötte jag en kille med 10 hcp. Vi har gått i samma boll någon gång tidigare och då var han riktigt bra. Mitt hcp har gått upp något till 19,1 vilket gjorde att jag fick slag på fem av de tolv hålen. Lite nervöst var det på första tee, men det släppte när vi båda prickade green och gjorde par. Vi delade även hål 2 och det kändes som att det skulle kunna bli en jämn match. Skönt, för det hade jag inte förväntat mig. Mitt spel har känts väldigt labilt sedan i april någon gång, Ömsom vin, mycket vatten.
Hål 3, långt par 5, är det hål jag (och nog de flesta andra också) tycker är det tristaste hålet på banan. Långt, rakt, händelselöst, intill motorväg. Dessutom brukar det sällan gå bra. Idag dock! Jag vann och fick äran att leda matchen under tiden det tog att gå från green till nästa tee. Där tjongade jag en boll rätt ut i bushen och det visade sig bara vara början. Kvitterat, och på hålet efter kom sammanbrottet. Toppad drive, knappt framme vid blå tee. Pån igen bara, men med hybriden den här gången. Samma sak en gång till. På tre slag kom jag dit jag brukar komma på ett och en dålig känsla började komma krypande. Torsk igen. Hålet efter, ut i bushen, torsk igen. På hål sju kom vändningen. Efter en kanondrive rätt in i en vassrugge och en efterföljande hybrid rakt ut i nästa pöl (spela lugnt och försiktigt var strategin inför matchen) fann jag mig själv redo att slå mitt femte slag, 80 m, en försiktig 54-gradare. Den blev lite lång, kanske 15 m från flaggan men på green. Gjorde mitt livs chip, som tyvärr stannade halvvägs ner i koppen. En dubbelbogey efter två kallbad kändes helt okej. Ännu större blev glädjen när min medspelare meddelade att det här var ett hål jag hade slag på och att vi därför delade på det. Nu låg jag minus två, och så förblev det fram till hål 11..
På väg till tee förklarade han att det nu var dormy och vad det innebar. Innan jag började spela golf var jag helt övertygad om att Dormy sålde madrasser och sängar och sånt, bara baserat på namnet. Då fick det sin förklaring. Hursomhelst behövde jag vinna de två sista hålen för att tvinga fram sudden (övertid? särspel?). Två perfekta slag och en putt med en bana som ett halvt traktorhjul och birdien var ett faktum. Ett hål, check.
På hål 12 halvmissade jag mitt utslag och fick 175 meter kvar till green. Medspelaren låg avsevärt mycket bättre till, så det var bara att satsa. Hybriden hade vid det här laget svikit mig några gånger för mycket och jag bestämde mig för att ge min gamla vän träfemman förnyat förtroende från fairway. Med en bra träff carryar den 170 ungefär, men vi blev osams för ett tag sedan och hybriden har känts ung och fräsch. Gammal är äldst, visade det sig, och bollen flög nog 160m, tog en studs och lade sig 3 m från hål. Missade putten, men vann hålet och matchen gick vidare..
Nu började det bli lite nervöst, från båda sidor. Hål 1 är ett av mina favorithål, jag missar sällan green med en enkel järnnia. Dock inte denna gång, jag duffade, landade några meter från green och fick skamset backa för att se på när medspelaren lägger in den på green. Eller? Nej! Han missar! Bollen går ut i meterhögt gräs med brännässlor och den går inte att hitta. Helt plötsligt slagläge för undertecknad - han går tillbaka till tee och gör sig redo att slå ut igen. Inser att han har med sig fel klubba och får komma och hämta ny. Väl tillbaka får han en drömträff och landar 3m från hål, putt i lätt uppförslutning. Jag mumlar lite valfria svärord inombords och gör redo min 54-gradare för en nätt liten lobb upp till pinnen. Uppenbarligen missade jag att förmedla "nätt" till klubban och bollen rullade över, ut på andra sidan. Ny chip, medan medspelaren står och måttar upp sin bogey-putt... bollen går lite kort och vi har ungefär lika långt till flaggan - helt plötsligt är vi lika igen. Jag puttar först, missar med en dm. Han puttar, missar med lika mycket. Vi delar hålet.
Hål 14 (2). Två okej utslag, mitt landar i halvklippt, hans i bunker. Litet mentalt överläge. Han gör dock ett fint slag som landar på foregreen. Jag lyckas missbedöma 60-gradarn och kommer knappt fram till green. Får försöka mig på en bump-n-run över en sned kulle som blir lite för lång, 4 m till flaggan ungefär. Jag missar min putt, bogey. "Viktig putt!", säger han och vi garvar lite. Sedan lägger han i den från 3 meter. Snyggt. Jag gör mig redo att tacka för matchen, när han meddelar att jag har slag på hålet och vi delar. Jaha. Fan, det där måste jag få bättre koll på till nästa gång, inser jag.
Nåväl, ny chans! Hål 3 igen, där jag vet att jag har ett slag. Bra utslag på båda två, hans lite längre. Jag toppar min träfemma och bolljäveln hoppstudsar 100 meter. Kuken, där sket det sig. Jag börjar förbereda mig mentalt på att det är över och den känslan förstärks när han smäller till med nästa slag, nu har han en lätt hundring in till green. Själv står jag redo för slag tre med 180 m till green. Träfemman kanske svek nyss, men hon har ändå levererat idag så jag laddar om. Drömträff igen, nästan ännu bättre. Den når inte riktigt fram till green, men den ligger nära och det är bara 6-7 meter till flaggan. Jag inser att jag helt plötsligt har chans att vinna och jag tror samma tanke slog honom i samma sekund. Efter att ha spelat stabilt som fasen, med mycket få misstag överlag, duffar han helt plötsligt. Landar under ett träd och får ett knepigt läge att svinga ifrån, missar green och landar svårt. Shit. Det händer. Jag chippar försiktigt upp bollen, eller, tja, den rullar förbi flaggan och har 3 m kvar. Han gör sig redo för sitt inspel..
Missar.
Han får upp nästa på green, men med några meter kvar till hål. "Du har tre puttar att sätta den där på" informerar han mig om och jag känner pulsen gå upp. Måttar upp, siktar.. missar. En meter till hål. Försiktigt, försiktigt.. och den sitter! Jag vann!
Matchspel är bland det roligaste jag har gjort hittills i golfväg. Inte bara för att jag råkade vinna den här gången, utan det var kul med det extra tävlingsmomentet. Det skapar lite extra spänning och höjer pulsen rejält ibland. 10/10 golfdag idag, så jäkla gött!!
Tyvärr har det nog med mina stressnivåer att göra. Hektiskt på jobbet, svårt att koppla bort och dåligt fokus. Golf kräver en del koncentration.. 
). Alltid kul att komma ut och träffa nya bekantskaper som spelar golf! 
Har inte provat Bråviken ännu så det vore kul att komma ut och testa den. 
